lördag 31 januari 2009
Woho
Nu har jag beställt KRAM-märkta böcker till förskolan och blivit delansvarig för jämställdhetsprojektet på jubbet. Här ska uppfyllas läroplansmål.
torsdag 29 januari 2009
Kommentargranskning
Jag funderar på att införa det. Jag tänker nämligen försöka vara trevligare i min blogg genom att svara på alla kommentarer. Men det innebär ju att jag först och främst måste upptäcka och läsa alla kommentarer. Senast idag hittade jag en kommentar som var flera veckor gammal som jag helt missat.
Jo det får nog bli så.
Jo det får nog bli så.
Original
Alla samhällen och mindre orter har ju sina original. På Mariehem (ett eget litet samhälle) hade vi Randolf och Ingemar bland annat. Människor som är lite udda och ofta väldigt harmlösa. När de försvinner lämnar de ett stort tomrum efter sig. Ingen på Mariehem kan se frågande ut när man pratar om Randolf eller Ingemar, eller för att inte tala om Olle. Mannen som alltid hade ett Ess i rockärmen. Dom tillför något viktigt tror jag. Utan en Olle är inget samhälle komplett helt enkelt.
Jag har funderat lite över vilka dom är i Emmaboda. Tyvärr har jag nog rört mig lite för lite ute på gatorna för att vara helt påläst (Linda kan säkert hjälpa till lite här?) Men Bjuringe är en av dom. En man med sällsynt krullig kalufs. Om honom finns massor att berätta... sanningar och folks egna sanningar. Sant är att han cyklar omkring och delar ut reklam i ur och skur, cyklar till Nybro (3mil) för att samla burkar...sedan hem igen, ligger på badstranden och plöjer igenom världens alla stora nyhetstidningar som TIMES och div, att han alltid har på sig träskor, att han alltid dyker upp om något är gratis och slutligen att han arbetar för Kalmartidningen Barometern. Till folks sanningar (som jag inte haft möjlighet att kolla upp) hör att han är ruskigt smart, sjukt rik, otroligt snabb...ska ha vunnit någon springtävlig iförd sina träskor, vad annars? Han är helt klart byns original och jag blir alltid lite varm inombords när jag ser honom.
Sedan finns ju yxmannen och lite andra skummisar, en och annan halvpedofil, en karl med stripigt halvlångt hår lätt knarikig look som jag tycker ser harmlös ut men som enligt folket ska vara farlig. På det har vi grabbarna jag arbetade med i somras, två störtsköna karlar som underhåller storgatan med dansbandsmaraton dygnet runt från sin balkong. De träffas hos den ene med var sin cd-spelare, drar igång varsin skiva sedan maxar de volymen och spelar så kråkorna faller av pinn!
Slutligen har vi en mycket märklig kvarleva. Det är en kvinna som bakifrån ser ut att vara i 20-25 års åldern. Långt snyggt vitt rockhår a´la Debora Harry. Tighta svarta jeans eller leggings på sina skinny legs, och en skinnjacka. Första gången jag såg henne (bakifrån då) tänkte jag att hon hade snygg stil och funderade på vad det var för en brud. Kanske någon man kan hänga med? (lite socialt utsvulten jupp jupp) Sedan får jag se människan framifrån. Liten chock. Kvinnan är inte ett år under 60. Ni tror kanske jag överdriver som så ofta, men det är helt sant. Hon kör rockstilen fullt ut även framifrån. Sminket kan liknas vid Courtneys vid hennes värre (nerknarkade) epoker. Tonvis med rött läppstift som hamnat lite varstans. Puder i och över samtliga av fejjans rynkor, och det är många rynkor. Kvinnar har helt enkelt varit rockböna i sina tjugo, säkert flummat omkring som nersupen groupie till diverse stora rockband, och sedan hållit fast stenhårt vid denna stil de kommande 40 åren. Det är svårt att veta riktigt vad man ska tycka när man ser henne. Någonstans tycker jag att det är beundransvärt. Tyvärr ser hon inte ut att må helt prima så tyvärr blir man lite ledsen av henes uppsyn, men ändå... hon har hittat sin stil och viker inte en tum för folks blickar och snack. Hon är ett orginal och Emmaboda behöver sånna.
Jag har funderat lite över vilka dom är i Emmaboda. Tyvärr har jag nog rört mig lite för lite ute på gatorna för att vara helt påläst (Linda kan säkert hjälpa till lite här?) Men Bjuringe är en av dom. En man med sällsynt krullig kalufs. Om honom finns massor att berätta... sanningar och folks egna sanningar. Sant är att han cyklar omkring och delar ut reklam i ur och skur, cyklar till Nybro (3mil) för att samla burkar...sedan hem igen, ligger på badstranden och plöjer igenom världens alla stora nyhetstidningar som TIMES och div, att han alltid har på sig träskor, att han alltid dyker upp om något är gratis och slutligen att han arbetar för Kalmartidningen Barometern. Till folks sanningar (som jag inte haft möjlighet att kolla upp) hör att han är ruskigt smart, sjukt rik, otroligt snabb...ska ha vunnit någon springtävlig iförd sina träskor, vad annars? Han är helt klart byns original och jag blir alltid lite varm inombords när jag ser honom.
Sedan finns ju yxmannen och lite andra skummisar, en och annan halvpedofil, en karl med stripigt halvlångt hår lätt knarikig look som jag tycker ser harmlös ut men som enligt folket ska vara farlig. På det har vi grabbarna jag arbetade med i somras, två störtsköna karlar som underhåller storgatan med dansbandsmaraton dygnet runt från sin balkong. De träffas hos den ene med var sin cd-spelare, drar igång varsin skiva sedan maxar de volymen och spelar så kråkorna faller av pinn!
Slutligen har vi en mycket märklig kvarleva. Det är en kvinna som bakifrån ser ut att vara i 20-25 års åldern. Långt snyggt vitt rockhår a´la Debora Harry. Tighta svarta jeans eller leggings på sina skinny legs, och en skinnjacka. Första gången jag såg henne (bakifrån då) tänkte jag att hon hade snygg stil och funderade på vad det var för en brud. Kanske någon man kan hänga med? (lite socialt utsvulten jupp jupp) Sedan får jag se människan framifrån. Liten chock. Kvinnan är inte ett år under 60. Ni tror kanske jag överdriver som så ofta, men det är helt sant. Hon kör rockstilen fullt ut även framifrån. Sminket kan liknas vid Courtneys vid hennes värre (nerknarkade) epoker. Tonvis med rött läppstift som hamnat lite varstans. Puder i och över samtliga av fejjans rynkor, och det är många rynkor. Kvinnar har helt enkelt varit rockböna i sina tjugo, säkert flummat omkring som nersupen groupie till diverse stora rockband, och sedan hållit fast stenhårt vid denna stil de kommande 40 åren. Det är svårt att veta riktigt vad man ska tycka när man ser henne. Någonstans tycker jag att det är beundransvärt. Tyvärr ser hon inte ut att må helt prima så tyvärr blir man lite ledsen av henes uppsyn, men ändå... hon har hittat sin stil och viker inte en tum för folks blickar och snack. Hon är ett orginal och Emmaboda behöver sånna.
onsdag 28 januari 2009
Tillgångar
Var inne på en lampaffär igår för att få lite nya idéer till vårat nya hem/projekt. Hittade en underbar lampa som jag tänkte att den skulle passa fantastiskt bra i vårat blivande hem. Tyvärr hittade jag en prislapp på lamphelvetet... 16.000 svenska riksdaler. Vi har satt 1500 som smärtgräns, överlyckliga över att kunna snegla på några andra lampor än Ikeas. Men även om vi känner oss nyrika (om två veckor inträffar det som på fem år aldrig har hänt... båda har jobb!!!) så finns det uppenbarligen folk som har sjukt mycket mer pengar. Det glömmer vi ibland.
tisdag 27 januari 2009
Full rulle
Nu till helgen får vi eventuellt besök. Helgen efter det ska vi packa. Helgen efter det ska vi flytta. Helgen efter det ska vi flyttstäda. Helgen efter det kommer mina bästaste hit. Helgen efter det ska jag på Metallica. Sedan kommer två helger av husfejjande. Helgen efter det ska jag till Göteborg. Sedan är det april och fint vårväder hoppas jag.
måndag 26 januari 2009
Bäver
Jag mår som en överkörd bäver. Det känns som om jag är nära att svimma för minsta lilla, jag mår illa i omgångar, känner mig darrig och matt, har värk i kroppens alla leder. Om det inte vore för att jag haft min mens och inget sex så skulle jag tro att jag var gravid. Med det måste man ju rimligtvis kunna utesluta (med min fertilitet så skriver jag bara rimligtvis) graviditet. Jag känner mig som om jag hade feber men termometern visar 36,4. Så vad fan är det då? Jag tror inte det är magsjuka för jag har hittills inte varit på toaletten för något annat behov än att pissa.
Om jag mår såhär i morgon vet jag inte alls hur jag ska göra. Kila iväg till jobbet och hoppas på att jag piggnar till eller så får jag gå hem tidigare och minskar då min karens... men det känns jobbigt att släpa sig iväg i detta tillstånd. Och lite elakt om det är så att jag bär på något som smittar (influensa och magsjuka har precis härjat) känns som om baciller ska stanna hemma egentligen. Men så vill jag verkligen inte gå miste om en massa pengar, jämarns pengar. Dessutom har jag det rätt trevlig på jobbet så jag vill dit. Att vara hängig här hemma hos Hjalle & co kommer inte heller att vara direkt lugna gatan. Å förtiofjärde sidan så vore det ju överdjävlig om det visar sig att detta är början på vinterkräk och jag upptäcker det väl framme på jobbet, smittar fol, måste traska en halvtimme till tåget och sedan förmodligen kräkas ner hela perrongen i väntan på ett jävligt försenat tåg, för att inte tala om tågresan hem. Oh what to do, what to do?
Jag hoppas helt enkelt på att jag mår tipp topp i morgon och att detta bara beror på att jag fick i mig lite för gammal korv på jobbet idag.
Om jag mår såhär i morgon vet jag inte alls hur jag ska göra. Kila iväg till jobbet och hoppas på att jag piggnar till eller så får jag gå hem tidigare och minskar då min karens... men det känns jobbigt att släpa sig iväg i detta tillstånd. Och lite elakt om det är så att jag bär på något som smittar (influensa och magsjuka har precis härjat) känns som om baciller ska stanna hemma egentligen. Men så vill jag verkligen inte gå miste om en massa pengar, jämarns pengar. Dessutom har jag det rätt trevlig på jobbet så jag vill dit. Att vara hängig här hemma hos Hjalle & co kommer inte heller att vara direkt lugna gatan. Å förtiofjärde sidan så vore det ju överdjävlig om det visar sig att detta är början på vinterkräk och jag upptäcker det väl framme på jobbet, smittar fol, måste traska en halvtimme till tåget och sedan förmodligen kräkas ner hela perrongen i väntan på ett jävligt försenat tåg, för att inte tala om tågresan hem. Oh what to do, what to do?
Jag hoppas helt enkelt på att jag mår tipp topp i morgon och att detta bara beror på att jag fick i mig lite för gammal korv på jobbet idag.
söndag 25 januari 2009
lördag 24 januari 2009
Kalas
Vaknade ju i Balles gosiga sällskap. Sovit några timmar för lite. Smakar mök i munnen eftersom jag somnat med prillan inne. Får en nybakt ciabata av gulleBalle att ta med på resan. Sitter på tåget och längtar hem till bakisbajsningen. Bajsar och mår hyfsat bra. Väntar på att Hjalle ska vakna så att vi kan gå på kalas. Det molnar svagt i tinningarna.
Så drar vi till Moa som fyllt 2 år. Äter tårta och har det väldigt bra. Känner mig mest trött och fulast på tillställningen med min bakisfrissa och osminkade fejja. Barnen springer omkring överallt, det skrattas, bråkas och tjoas. Tre barn lyckas åstadkomma mer ljud än jag vanligtvis har på jobbet. Jag trivs och tror eventuellt att jag ler någon gång, det stramar kring munnen i alla fall. Men läpparna är så torra att jag är tveksam till om mitt leende verkligen syns.
Sedan är det någon ond person som tar fram öl... DÅ kommer bakfyllan. 15.30 på lördagen alltså. Får några kommentarer om att jag verkar lite spak. Hjalle vill bjuda på grejor vid Moas lilla bord. Wooohoo, jag föröker hitta horisonten. Blir inbjuden att hänga kvar på kvällen, men det avböjer jag snällt eftersom Hjalle måste hem och lägga sin mamma. Nästa gång jag går på barn-kalas ska jag inte festa kvällen innan och nästa gång jag festar ska jag inte intala mig att jag klarar av barn-kalas dagen efter.
När fan är det mors-dag? Jag känner att min insats idag är värd något riktigt fint. En medalj kanske.
Så drar vi till Moa som fyllt 2 år. Äter tårta och har det väldigt bra. Känner mig mest trött och fulast på tillställningen med min bakisfrissa och osminkade fejja. Barnen springer omkring överallt, det skrattas, bråkas och tjoas. Tre barn lyckas åstadkomma mer ljud än jag vanligtvis har på jobbet. Jag trivs och tror eventuellt att jag ler någon gång, det stramar kring munnen i alla fall. Men läpparna är så torra att jag är tveksam till om mitt leende verkligen syns.
Sedan är det någon ond person som tar fram öl... DÅ kommer bakfyllan. 15.30 på lördagen alltså. Får några kommentarer om att jag verkar lite spak. Hjalle vill bjuda på grejor vid Moas lilla bord. Wooohoo, jag föröker hitta horisonten. Blir inbjuden att hänga kvar på kvällen, men det avböjer jag snällt eftersom Hjalle måste hem och lägga sin mamma. Nästa gång jag går på barn-kalas ska jag inte festa kvällen innan och nästa gång jag festar ska jag inte intala mig att jag klarar av barn-kalas dagen efter.
När fan är det mors-dag? Jag känner att min insats idag är värd något riktigt fint. En medalj kanske.
Vin
Gårdagen var en av dom trevligaste kvällarna på länge. Den spenderades hos bästaste Balle såklart. Tapas stod på menyn, och vilken meny sedan. Rökta räkor, ädelostfyllda champinjoner, ugnsrostade potäter med rökt salt, smördegsrullar med fyllning, quinoasallad med fetaost och vitlöksräkor. Till detta serverades vitt vin, rött vin och bubbel. Vi återupprepade en klassiker och körde lite vinprovning. Kring tredje flaskan gästades vi av Christian. Hobbyanalyserna haglade, skratt ekade, musiken...var på men den kommer jag inte ihåg, orgasmer och klittor var uppe på tapeten, drrrrrrrrrrrren fick vara med och leka. Kort sagt, en helt fulländad kväll. Lämnade inget att önska.
Somnade mysigt med Balle på hennes smått fantastiska värmedyna i sängen. Klockan närmade sig nog sex-tiden om jag inte missminner mig. Det får inte dröja för länge innan nästa gång. Vi hann ju inte ens med att älta alla ämnen för kvällen.
Somnade mysigt med Balle på hennes smått fantastiska värmedyna i sängen. Klockan närmade sig nog sex-tiden om jag inte missminner mig. Det får inte dröja för länge innan nästa gång. Vi hann ju inte ens med att älta alla ämnen för kvällen.
torsdag 22 januari 2009
Effektiv
Här har man precis skrutit om sig själv på bloggen om hur effektiv man är, så kommer ett bakslag i samma veva.
"Vet du hur omodernt det är att inte gå att få tag på? Att inte ha en "aktiverad" mobil på typ ett år är lite fräckt."
Min mobil alltså. Jag sade upp mitt abonnemang hos telenor för väldigt länge sedan eftersom min mobil ändå aldrig hade täckning när jag ville. Sedan skulle jag fixa ett nytt abonnemang var tanken. Det gjorde jag också, Halebop. Men så uppdagades det att min mobil är operatörslåst, något som telenor vill ha 350kr för. Det skulle dessutom ta 4 veckor att få koden. Fuck them tänkte jag - jag låser upp den på olaglig väg. Men så när jag åkte till stockholm och skulle göra det så glömmer jag - MOBILEN!!! Där någonstans tappade jag gnistan helt. Nu vet jag inte vad jag håller på med. Inte är jag effektiv i alla fall.
"Vet du hur omodernt det är att inte gå att få tag på? Att inte ha en "aktiverad" mobil på typ ett år är lite fräckt."
Min mobil alltså. Jag sade upp mitt abonnemang hos telenor för väldigt länge sedan eftersom min mobil ändå aldrig hade täckning när jag ville. Sedan skulle jag fixa ett nytt abonnemang var tanken. Det gjorde jag också, Halebop. Men så uppdagades det att min mobil är operatörslåst, något som telenor vill ha 350kr för. Det skulle dessutom ta 4 veckor att få koden. Fuck them tänkte jag - jag låser upp den på olaglig väg. Men så när jag åkte till stockholm och skulle göra det så glömmer jag - MOBILEN!!! Där någonstans tappade jag gnistan helt. Nu vet jag inte vad jag håller på med. Inte är jag effektiv i alla fall.
onsdag 21 januari 2009
Balle med mera
På fredag ska jag äntligen åka till Ballen min och surra över lite vin. Inte en fredag för tidigt.
På lördag ska jag och Hjalle på kalas. På kvällen ska jag äta chips och titta på teve helt ensam. Inte en lördag för tidigt.
På söndag ska jag och Linda gå på Bio. Inte en söndag för tidigt.
Vilket perfekt upplägg för helgen. Helt fantastiskt bra.
På lördag ska jag och Hjalle på kalas. På kvällen ska jag äta chips och titta på teve helt ensam. Inte en lördag för tidigt.
På söndag ska jag och Linda gå på Bio. Inte en söndag för tidigt.
Vilket perfekt upplägg för helgen. Helt fantastiskt bra.
Mittiveckan
Det är inte klokt vad fort tiden går. Jag hinner inte riktigt med i svängarna. Hjalle ska snart börja förskolan, vi ska snart flytta och snart är det för sent att börja pensionsspara. Typ så känns det.
Idag hade jag medarbetarsamtal med rektorn, fantastiskt kul. Mindre kul var det att jag inte får ha lönesamtal eftersom min lön precis är satt och dessutom ligger i topp på arbetsplatsen. Jag hade gärna haft ett ändå, jag tänker att det är bra träning. Men medarbetarsamtalet var trevligt i alla fall. Det är ju väldigt trevligt att få prata om sig själv och andra och att få en massa beröm.
Rektorn beundrade mig för mitt mod och mitt sätt att formulera mig, men ändå är så enkel. Hon tyckte att jag var så "fri" (öppet för tolkning) och att jag hade åstadkommit massor av positiva förändringar på kort tid och var så nöjd att de fått mig. Kortfattat alltså, jag skulle ju kunna bre på här för mitt eget egos skull, men jag nöjer mig. Känndes bra att få ett litet bevis på att hon har uppmärksammat mitt slit, även om jag allra helst hade viljat få berömmet i form av höjd lön.
Jag kämpar som en toka på jobbet just nu. Läser en massa Reggio-litteratur på fritiden, fixar och donar med inredningen på avdelningen, klampar fram i minerat område på våra möten, gör allt allt allt jag kan för att vara den perfekta pedagogen. Glad som bara fan var eviga morgon trots att jag klivit upp fem, positiv och lugn hela långa dagen. Agerar diplomatiskt i alla lägen. Strukturerar upp saker och ting för att effektivisera (låter som om jag är konsult på en industri). Antecknar funderingar och planerar på tågresan (obetalt alltså).
Målet med mitt gnetande: fantastiska referenser så att jag aldrig mer behöver gå arbetslös och får en ännu bättre lön på nästa arbetsplats.
Som en bonus blir jag ju dessutom en bättre pedagog för varje dag som går. Vem vet, kanske kommer jag någon gång i en framtid att starta en helt egen förskola där jag får styra och ställa. Då kanske jag kommer att trivas riktigt bra med mitt yrkesval... eller inte. Men hoppas kan man ju alltid.
Idag hade jag medarbetarsamtal med rektorn, fantastiskt kul. Mindre kul var det att jag inte får ha lönesamtal eftersom min lön precis är satt och dessutom ligger i topp på arbetsplatsen. Jag hade gärna haft ett ändå, jag tänker att det är bra träning. Men medarbetarsamtalet var trevligt i alla fall. Det är ju väldigt trevligt att få prata om sig själv och andra och att få en massa beröm.
Rektorn beundrade mig för mitt mod och mitt sätt att formulera mig, men ändå är så enkel. Hon tyckte att jag var så "fri" (öppet för tolkning) och att jag hade åstadkommit massor av positiva förändringar på kort tid och var så nöjd att de fått mig. Kortfattat alltså, jag skulle ju kunna bre på här för mitt eget egos skull, men jag nöjer mig. Känndes bra att få ett litet bevis på att hon har uppmärksammat mitt slit, även om jag allra helst hade viljat få berömmet i form av höjd lön.
Jag kämpar som en toka på jobbet just nu. Läser en massa Reggio-litteratur på fritiden, fixar och donar med inredningen på avdelningen, klampar fram i minerat område på våra möten, gör allt allt allt jag kan för att vara den perfekta pedagogen. Glad som bara fan var eviga morgon trots att jag klivit upp fem, positiv och lugn hela långa dagen. Agerar diplomatiskt i alla lägen. Strukturerar upp saker och ting för att effektivisera (låter som om jag är konsult på en industri). Antecknar funderingar och planerar på tågresan (obetalt alltså).
Målet med mitt gnetande: fantastiska referenser så att jag aldrig mer behöver gå arbetslös och får en ännu bättre lön på nästa arbetsplats.
Som en bonus blir jag ju dessutom en bättre pedagog för varje dag som går. Vem vet, kanske kommer jag någon gång i en framtid att starta en helt egen förskola där jag får styra och ställa. Då kanske jag kommer att trivas riktigt bra med mitt yrkesval... eller inte. Men hoppas kan man ju alltid.
tisdag 20 januari 2009
Surt
Det är surt när man slutar klockan ett, men tåget strular så man ändå inte är hemma förrän tre. Ännu surare är det att sluta halv fyra men veta att jag precis missar tåget hem och får vänta till klockan fem för att kunna åka hemåt. Det har sina nackdelar det här med att tågpendla.
söndag 18 januari 2009
Uppesittarkväll
Jag har blivit helt galet beroende av Sketchup... som The Sims fast på riktigt. Och ungefär tusen gånger så invecklat. Men nu blir det bara mer och mer slarvfel och svordomar så jag tror det är dags att lägga ner för ikväll.
Det bidde inget av med jobbsaker i går, istället ringde jag till min kära vän Henke som det var väldigt länge sedan jag pratade med. Men oj vad vi tog igen, jag ser fram emot nästa telefonräkning. Ska det bli på 1800kr igen? Förgrömmade ungdomar som bara har mobiler, en pratkvarn som mig blir ruinerad. Men så kul som jag hade under samtalet igår så får det vara värt det. Det är lite svårt att förklara charmen med min käre vän, man måste umgås med honom för att inse vidden av hans underbara humor. Man kan liksom aldrig ha tråkigt med någon som exempelvis får för sig att slå in var endaste liten pinal i sin stackars kompis lägenhet. Säng, kökslåda, alla bestick i lådorna, pennor, lågan som de ligger i, tandborste, tvättfat... Allt! Det måste vara 2008 års jävligaste men också roligaste hyss.
En liten utsvävning, nu ska jag stänga av datorn.
Det bidde inget av med jobbsaker i går, istället ringde jag till min kära vän Henke som det var väldigt länge sedan jag pratade med. Men oj vad vi tog igen, jag ser fram emot nästa telefonräkning. Ska det bli på 1800kr igen? Förgrömmade ungdomar som bara har mobiler, en pratkvarn som mig blir ruinerad. Men så kul som jag hade under samtalet igår så får det vara värt det. Det är lite svårt att förklara charmen med min käre vän, man måste umgås med honom för att inse vidden av hans underbara humor. Man kan liksom aldrig ha tråkigt med någon som exempelvis får för sig att slå in var endaste liten pinal i sin stackars kompis lägenhet. Säng, kökslåda, alla bestick i lådorna, pennor, lågan som de ligger i, tandborste, tvättfat... Allt! Det måste vara 2008 års jävligaste men också roligaste hyss.
En liten utsvävning, nu ska jag stänga av datorn.
fredag 16 januari 2009
Så var det fredag
Jag halvtittar på Let's Dance men hittar inte den där rätta känslan. Jag har inte någon favorit. Istället funderar jag på om jag skulle ta och sy rumsavdelaren till jobbet och fila på argumenten inför mitt stundande lönesamtal. Något i mig tänker att det inte är ok 22.13 en fredag, men å andra sidan är det så gutt att kunna göra sådant nu när man har jobb. Vara lite viktig. För någon annan är familjen alltså.
Jag har haft en riktigt bra vecka på jobbet, stundtals har jag faktiskt kännt att jag trivts - på rikt. Men det har kanske lite att göra med att jag inte har arbetat så mycket i barngrupp. Jag har lite smidigt lagt beslag på inredandet istället. Kollegorna är bra, en kvinna som väldigt lätt stressar upp sig och en kvinna som får utbrott lite titt som tätt. Men dom är trevliga båda två och faktiskt inte (hör och häpna) emot förändringar. På de andra avdelningarna däremot verkar det finnas en del bittra och gnälliga typer. Ingen som är otrevlig mot mig, tvärtom, men vissa diskussioner tar ofattbara proportioner. Som den om vi ska betar 50 eller 25 kr till kaffekassan. Chefen föreslog 100, men då var det en och annan som fick hjärtattack. Detta har det ältats och gnällts om i EN vecka nu. Ovärt.
Idag har jag bestämt mig för att försöka ändra på den enda sak som mina kollegor tydligt markerat att de inte vill förändra. Väldigt många andra har tydligen försökt före mig, men gått på tvärnit. Men eftersom jag råkar veta att jag kan vara mycket diplomatisk på jobbet, ofta är omtyckt av kollegor, hal som en ål och dessutom noga förberedd med argument, så är jag nästan säker på att jag kommer lyckas. Det har jag lovat min chef iallafall, så jag känner att detta är min chans att visa på handlingskraft precis innan lönesamtalet. Må det gå vägen nu.
Nu ska jag se vem som röstas hem. Sedan ska jag bläddra igenom samtalsunderlaget. Så utifrån mig och reggiofilosofin... hur arbetar jag pedagogiskt gällande normer och värden? Jepp jepp!
Jag har haft en riktigt bra vecka på jobbet, stundtals har jag faktiskt kännt att jag trivts - på rikt. Men det har kanske lite att göra med att jag inte har arbetat så mycket i barngrupp. Jag har lite smidigt lagt beslag på inredandet istället. Kollegorna är bra, en kvinna som väldigt lätt stressar upp sig och en kvinna som får utbrott lite titt som tätt. Men dom är trevliga båda två och faktiskt inte (hör och häpna) emot förändringar. På de andra avdelningarna däremot verkar det finnas en del bittra och gnälliga typer. Ingen som är otrevlig mot mig, tvärtom, men vissa diskussioner tar ofattbara proportioner. Som den om vi ska betar 50 eller 25 kr till kaffekassan. Chefen föreslog 100, men då var det en och annan som fick hjärtattack. Detta har det ältats och gnällts om i EN vecka nu. Ovärt.
Idag har jag bestämt mig för att försöka ändra på den enda sak som mina kollegor tydligt markerat att de inte vill förändra. Väldigt många andra har tydligen försökt före mig, men gått på tvärnit. Men eftersom jag råkar veta att jag kan vara mycket diplomatisk på jobbet, ofta är omtyckt av kollegor, hal som en ål och dessutom noga förberedd med argument, så är jag nästan säker på att jag kommer lyckas. Det har jag lovat min chef iallafall, så jag känner att detta är min chans att visa på handlingskraft precis innan lönesamtalet. Må det gå vägen nu.
Nu ska jag se vem som röstas hem. Sedan ska jag bläddra igenom samtalsunderlaget. Så utifrån mig och reggiofilosofin... hur arbetar jag pedagogiskt gällande normer och värden? Jepp jepp!
onsdag 14 januari 2009
Nya tider
Jag tänker skriva ett långt inlägg om tidningen Glamour. Jag ska börja med att erkänna att jag korkat nog har prenumererat i fem nummer, man fick ett snyggt läppglans från Clarins och jag gick på det - nog om det. Nu till gallan.
En artikel heter "de nya relationsreglerna". I inledningen eller vad man kallar det står det så fint att "1955 kom husmorsguiden som sa att en bra fru skulle veta sin plats i huset och aldrig gnälla. Det har tack och lov hänt en del sedan dess!" ...Jadijada...Därefter följer några regler för oss kvinnor. Där Jennie Hammar står för tipsen från "en kvinna". Jag måste naturligtvis läsa i brist på annat under min långbajsning. En del flyter förbi obemärkt, men så finns det några fantastiska råd som jag verkligen glädjer mig över att fru Hammar bankar in i huvudet på sveriges alla glamourläsande jäntor. Så mycket matnyttigt.
(förkortad version där jag har valt ut gobitarna)
1) Håll stilen
Jadajada...det är inte speciellt upphetsande när du slajdar runt där hemma i mjukisbyxor och T-shirt. Nej, dra hyveln över dina toviga ben, dra på lite läppstift och kamma igenom burret...
Men när fan ska jag då få slappna av och ha det bekvämt om jag inte får ha T-shirt och mysbraxor hemma??? Och läppstift? Vafan? Jag drar rakhyveln över benet när jag känner för det, kan inte karln få ribba när jag har ludna ben så ska han nog köpa en real-doll.
2) Laga mat
Män älskar att bli ompysslade och daddade med. Men akta dig så att han inte blir för bekväm. Bladder bladder.
Vem fan älskar inte att bli ompysslad, man eller kvinna? Men vem älskar att bli daddad med??? Jag försöker att inte ens dadda med min 15månaders unge... jag försöker också att inte dadda med min sambo. Ibland (och i perioder ganska ofta) misslyckas jag men då ser jag det som något negativt, inte något att sträva efter.
6) Sexa till det
Hoppa i raffsetet en tisdagseftermiddag och vänta på honom utsräckt på dörrmattan.... och en rad andra sexiga tips.
Japp, så är det alltså kvinnor, fruar, flickvänner... ska ni få en karl att stanna, så måste ni använda er av era kroppar. Personlighet och intellekt big NONO, släng er framför hans fötter!
Och som alltid spar man det bästa till sist...
10) Låt honom vara man
Att köra bil, betala räkningarna, byta trasiga glödlampor och grilla flintastek är sådant som män tycker gör dem till män. Det är ett behov som måste uppfyllas. Att jiddra med hans bilkörning kan få förödande konsekvenser.... babbel babbel... du kan ägna dig åt viktigare saker, som att ta ett bubbelbad.
Det är nu jag börjar fundera om hela artikeln är på skämt. På vilket sätt skulle dessa tips visa att vi har tagit oss långt från 50-talet? Kommer Henke att få psykiska problem nu eftersom jag kör oftast och helt klart bäst, är den som oftast betalar räkningar, båda trixar med hemmasysslor av alla slag och den som älskar grillpositionen är jag... Henke har för den skull aldrig klagat på att han känner sig mindre som en man fast vi strävar efter att leva helt jämställt.
Det ska väl i rättvisans namn sägas att några tips är lite bättre och handlar om att man bland annat ska skaffa sig en karriär. Men eftersom hela idén bygger på vad man ska göra för att få karln att stanna så känns det ändå lite ruttet. Man ska väl skaffa karriär för sin egen skull om man vill - helt oavsätt vem man lever med...eller inte lever med. Och när det viktigaste vi kvinnor har att bidra med är att ta ett bubbelbad (raka benen också antar jag... botox?) så undrar man ju vad som menas med karriär, Lyxhustru?
Jag trodde Jonna Bergh var lite vis (vet inte varför) men efter denna prenumeration blir jag lite kluven minst sagt. Hon verkar helt ha svävat iväg bland sina YSL-skor och IT-väskor.
En artikel heter "de nya relationsreglerna". I inledningen eller vad man kallar det står det så fint att "1955 kom husmorsguiden som sa att en bra fru skulle veta sin plats i huset och aldrig gnälla. Det har tack och lov hänt en del sedan dess!" ...Jadijada...Därefter följer några regler för oss kvinnor. Där Jennie Hammar står för tipsen från "en kvinna". Jag måste naturligtvis läsa i brist på annat under min långbajsning. En del flyter förbi obemärkt, men så finns det några fantastiska råd som jag verkligen glädjer mig över att fru Hammar bankar in i huvudet på sveriges alla glamourläsande jäntor. Så mycket matnyttigt.
(förkortad version där jag har valt ut gobitarna)
1) Håll stilen
Jadajada...det är inte speciellt upphetsande när du slajdar runt där hemma i mjukisbyxor och T-shirt. Nej, dra hyveln över dina toviga ben, dra på lite läppstift och kamma igenom burret...
Men när fan ska jag då få slappna av och ha det bekvämt om jag inte får ha T-shirt och mysbraxor hemma??? Och läppstift? Vafan? Jag drar rakhyveln över benet när jag känner för det, kan inte karln få ribba när jag har ludna ben så ska han nog köpa en real-doll.
2) Laga mat
Män älskar att bli ompysslade och daddade med. Men akta dig så att han inte blir för bekväm. Bladder bladder.
Vem fan älskar inte att bli ompysslad, man eller kvinna? Men vem älskar att bli daddad med??? Jag försöker att inte ens dadda med min 15månaders unge... jag försöker också att inte dadda med min sambo. Ibland (och i perioder ganska ofta) misslyckas jag men då ser jag det som något negativt, inte något att sträva efter.
6) Sexa till det
Hoppa i raffsetet en tisdagseftermiddag och vänta på honom utsräckt på dörrmattan.... och en rad andra sexiga tips.
Japp, så är det alltså kvinnor, fruar, flickvänner... ska ni få en karl att stanna, så måste ni använda er av era kroppar. Personlighet och intellekt big NONO, släng er framför hans fötter!
Och som alltid spar man det bästa till sist...
10) Låt honom vara man
Att köra bil, betala räkningarna, byta trasiga glödlampor och grilla flintastek är sådant som män tycker gör dem till män. Det är ett behov som måste uppfyllas. Att jiddra med hans bilkörning kan få förödande konsekvenser.... babbel babbel... du kan ägna dig åt viktigare saker, som att ta ett bubbelbad.
Det är nu jag börjar fundera om hela artikeln är på skämt. På vilket sätt skulle dessa tips visa att vi har tagit oss långt från 50-talet? Kommer Henke att få psykiska problem nu eftersom jag kör oftast och helt klart bäst, är den som oftast betalar räkningar, båda trixar med hemmasysslor av alla slag och den som älskar grillpositionen är jag... Henke har för den skull aldrig klagat på att han känner sig mindre som en man fast vi strävar efter att leva helt jämställt.
Det ska väl i rättvisans namn sägas att några tips är lite bättre och handlar om att man bland annat ska skaffa sig en karriär. Men eftersom hela idén bygger på vad man ska göra för att få karln att stanna så känns det ändå lite ruttet. Man ska väl skaffa karriär för sin egen skull om man vill - helt oavsätt vem man lever med...eller inte lever med. Och när det viktigaste vi kvinnor har att bidra med är att ta ett bubbelbad (raka benen också antar jag... botox?) så undrar man ju vad som menas med karriär, Lyxhustru?
Jag trodde Jonna Bergh var lite vis (vet inte varför) men efter denna prenumeration blir jag lite kluven minst sagt. Hon verkar helt ha svävat iväg bland sina YSL-skor och IT-väskor.
måndag 12 januari 2009
There's no place like home
När jag var yngre var jag en obotlig slarver... eller om jag ska vara helt ärlig så var jag det enda fram till slutet av min graviditet. Men där någonstans drabbades jag av äckliga mammafasoner, jag fick lätt psykotisk blick om duken hade hamnat lite på sniskan, jag dammsög varje dag och jag lät knappt folk äta klart innan jag började duka av - det störde mig att all blivande disk stod framme och oredade. Det var några månader av för mycket ledig tid helt enkelt. Jag hade inget annat att göra än att vanka omkring och damma teven, efter förlossningen hade jag inget annat att göra än att amma och polera diskbänken. Överdrivet såklart, men rätt nära verkligheten.
Nu är det lite andra tider. Ju äldre Hjallmar blir desto trängre bor vi och mindre tid har man till att röja upp efter förödelsen av orkanen Hjalle. Med enbart Henke hemma har jag dessutom fått känna på hur det är att vara partnern som inte hittar salladsskålen, osthyveln eller stekspaden i sitt eget hem. Jag började med att försöka bibehålla min ordning, men egentligen, vad ger mig rätten att bestämma hur det ska vara när jag är hemma minst? Jag försöker helt enkelt lära mig den nya ordningen.
Sedan husköpet har det verkligen burit av downhill för vårt hem. Ingen av oss orkar bry sig längre, vi orkar inte prioritera tiden till att storstäda utan putsar enbart lite på ytan ibland. Med barn fungerar inte ett hem utan struktur men vi har blundat hårt för sådant. Detta har banat väg för ett totalt kaos. Jag har i hela mitt liv aldrig levt i något liknande. Det ser ut som en lägenhet som huseras av knarkare - knarkare med barn. För att ni ska förstå vidden av det jag skriver har jag fotat hur det ser ut hemma hos oss just i detta nu... tyvärr hade jag hunnit städa undan nästan all bråte från köksbänken innan jag kom på denna idé. Så lägg till fyra koncervburkar, en tom olivburk, rester av två paprikor, skalet av två lökar, och massor av slaffs.
Helt utan att skämmas så här ser det alltså ut hemma hos familjen Sandström/Jäghagen en helt vanlig måndagseftermiddag. Jag hoppas vid min gud att jag om något år kan lägga upp bilder från ett snyggt hus där det ser ut att bo en normal familj.
Ni lägger såklart märke till vinglaset... hur skulle jag annars kunna känna lugnet i denna miljö?
Diskbänken såg alltså tio gånger värre ut två minuter innan detta foto.
Ord är överflödiga.
Nu är det lite andra tider. Ju äldre Hjallmar blir desto trängre bor vi och mindre tid har man till att röja upp efter förödelsen av orkanen Hjalle. Med enbart Henke hemma har jag dessutom fått känna på hur det är att vara partnern som inte hittar salladsskålen, osthyveln eller stekspaden i sitt eget hem. Jag började med att försöka bibehålla min ordning, men egentligen, vad ger mig rätten att bestämma hur det ska vara när jag är hemma minst? Jag försöker helt enkelt lära mig den nya ordningen.
Sedan husköpet har det verkligen burit av downhill för vårt hem. Ingen av oss orkar bry sig längre, vi orkar inte prioritera tiden till att storstäda utan putsar enbart lite på ytan ibland. Med barn fungerar inte ett hem utan struktur men vi har blundat hårt för sådant. Detta har banat väg för ett totalt kaos. Jag har i hela mitt liv aldrig levt i något liknande. Det ser ut som en lägenhet som huseras av knarkare - knarkare med barn. För att ni ska förstå vidden av det jag skriver har jag fotat hur det ser ut hemma hos oss just i detta nu... tyvärr hade jag hunnit städa undan nästan all bråte från köksbänken innan jag kom på denna idé. Så lägg till fyra koncervburkar, en tom olivburk, rester av två paprikor, skalet av två lökar, och massor av slaffs.
Helt utan att skämmas så här ser det alltså ut hemma hos familjen Sandström/Jäghagen en helt vanlig måndagseftermiddag. Jag hoppas vid min gud att jag om något år kan lägga upp bilder från ett snyggt hus där det ser ut att bo en normal familj.
Ni lägger såklart märke till vinglaset... hur skulle jag annars kunna känna lugnet i denna miljö?
Diskbänken såg alltså tio gånger värre ut två minuter innan detta foto.
Ord är överflödiga.
söndag 11 januari 2009
**-Nageln
Tyvärr måste jag meddela alla mina medmänniskor att jag förstört min **-Nagel igen. Den var så normal och fin där ett långt tag, hela hösten tror jag. Men så nu den senaste veckan har jag löpt amok och gnagt ner den till en mycket tragisk liten nagelremsa. Jag vet inte vad det beror på riktigt, det skulle kunna vara rådande omständigheter som jag inte kan ta upp här. Men jag vet inte... det har liksom bara hänt. Trist men sant...buhuu.
Listan bockas av
Idag träffade jag min förra arbetskollega som jag gillade väldigt mycket under de veckor vi kämpade ihop. Eftersom ett av mina nyårsmål var att försöka göra någonting åt min sociala tillvaro på hemmaplan så tänkte jag att det väl vore på sin plats att försöka bli vän med denna kvinna. Nu har vi bestämt att vi ska gå ut och ta en öl ihop inom en snar framtid, det var bara att höra av sig när jag var sugen.
Nu hoppas jag att det visar sig att människan verkligen är så bra som jag fått för mig... oftast tänker ju jag tvärtom och kan ibland bli positivt överraskad (även om det är sällan eftersom jag är en kräsen typ). Så den här gången kanske det blir tvärtom då... vore ju typiskt.
Det jag vill ha sagt med detta är att jag än så länge följer mina mål. Promenerar snabbt som blixten en timme per dag, äter mindre onyttigt, kommer i säng på kvällarna och nu då detta. Känns fint att jag hela 11 dagar in på 2009 fortfarande känner mig laddad. Nu är det en göteborgstripp, hälsa på Balle, komma iväg på gymmet en gång i veckan och huset som står på tur. Men det kommer.
Nu hoppas jag att det visar sig att människan verkligen är så bra som jag fått för mig... oftast tänker ju jag tvärtom och kan ibland bli positivt överraskad (även om det är sällan eftersom jag är en kräsen typ). Så den här gången kanske det blir tvärtom då... vore ju typiskt.
Det jag vill ha sagt med detta är att jag än så länge följer mina mål. Promenerar snabbt som blixten en timme per dag, äter mindre onyttigt, kommer i säng på kvällarna och nu då detta. Känns fint att jag hela 11 dagar in på 2009 fortfarande känner mig laddad. Nu är det en göteborgstripp, hälsa på Balle, komma iväg på gymmet en gång i veckan och huset som står på tur. Men det kommer.
torsdag 8 januari 2009
Min plan åt pipsvängen
Jo, planen var att få Henke att dra till Växjö i helgen och festa. Jag får hänga själv med Hjalle, Henke får ha kul med en kompis & jag kan med gott samvete meddela herren att jag planerar en resa till Göteborg mycket snart. Väldigt bra plan tänker man ju.
Men se där tar man helt miste för karldjävelen tänker inte alls åka till Växjö och leva rövare, istället ska han vara med sin familj och dansa ut julen. Så nu är jag lite konfunderad... Har han då förbrukat en chans så att jag ändå kan ha gott samvete när jag drar västerut, eller är det lixom fortsatt hans tur att få komma iväg? Kan julgransdansningen få räknas som "att komma iväg?"
Damn it! Jag har fått åka på weekends i höst och ska på en i Mars, dessutom ska jag hälsa på tant Balle och vina så snart hon har tid, och så vill jag då dessutom fara på festhelg i Götet. Jag ser ju nu när det är på pränt att det ser torftigt ut ändå...men det är inte bara kul att lämna Hjalle på helgerna nu när man är hemmifrån nästan 10 timmar/dag i snitt på vardagarna.
Jag vill förtydliga att det inte är frågan om att fråga karln om lov, jag ska självklart åka. Det handlar mer om att jag känner mig som en skit som åker iväg för gemnsamma pengar och lämnar honom med Hjalle en hel helg när han nästan aldrig gör liknande saker. Men jag antar att han får bli bättre på att ta sig för saker på egen hand, det kan ju omöjligt vara mitt ansvar att se till att båda två har kul.
Men se där tar man helt miste för karldjävelen tänker inte alls åka till Växjö och leva rövare, istället ska han vara med sin familj och dansa ut julen. Så nu är jag lite konfunderad... Har han då förbrukat en chans så att jag ändå kan ha gott samvete när jag drar västerut, eller är det lixom fortsatt hans tur att få komma iväg? Kan julgransdansningen få räknas som "att komma iväg?"
Damn it! Jag har fått åka på weekends i höst och ska på en i Mars, dessutom ska jag hälsa på tant Balle och vina så snart hon har tid, och så vill jag då dessutom fara på festhelg i Götet. Jag ser ju nu när det är på pränt att det ser torftigt ut ändå...men det är inte bara kul att lämna Hjalle på helgerna nu när man är hemmifrån nästan 10 timmar/dag i snitt på vardagarna.
Jag vill förtydliga att det inte är frågan om att fråga karln om lov, jag ska självklart åka. Det handlar mer om att jag känner mig som en skit som åker iväg för gemnsamma pengar och lämnar honom med Hjalle en hel helg när han nästan aldrig gör liknande saker. Men jag antar att han får bli bättre på att ta sig för saker på egen hand, det kan ju omöjligt vara mitt ansvar att se till att båda två har kul.
I´m an addict
Varför varför började jag igen efter amningen? Mitt livs mest korkade beslut. En dosa om dagen är absolut inte en rimlig mängd. Att stoppa in en när man precis borstat tänderna och ska sova är inte normalt. Sju dosor i veckan är inte billigt. Motivation att sluta - noll!
tisdag 6 januari 2009
Hmmmn
Nu har jag på lite för kort tid fått indikationer på att 2009 kanske inte blir ett superbra år trotts allt. Men det är väl så i livet att när det lättar på vissa håll och allt ser ut att arta sig, så brakar det fullständigt för andra. Jag som trodde att 2008 var året då alla utsattes för prövningar för att vi sedan kollektivt skulle gå in i nästa år med stora förväntningar och hopp om bättre tider. Det sket sig helt klart.
Summan av sorger är tydligen konstant. Min ångest och stress känns ytterst egocentrisk när jag jämför med andras bekymmer just nu. Jag måste verkligen lära mig att njuta av stunden inte hela tiden se till att hitta något att stressa upp min över. Uppdaterat nyårslöfte: År 2009 är året då jag ska bli en lite positivare och mindre grubblig människa. Nu är det slut på att måla fan på väggen, han kommer ju att dyka upp förr eller senare så varför måla dit honom förr? Bättre att naivnjuta så länge han håller sig borta.
Summan av sorger är tydligen konstant. Min ångest och stress känns ytterst egocentrisk när jag jämför med andras bekymmer just nu. Jag måste verkligen lära mig att njuta av stunden inte hela tiden se till att hitta något att stressa upp min över. Uppdaterat nyårslöfte: År 2009 är året då jag ska bli en lite positivare och mindre grubblig människa. Nu är det slut på att måla fan på väggen, han kommer ju att dyka upp förr eller senare så varför måla dit honom förr? Bättre att naivnjuta så länge han håller sig borta.
Ett litet snesteg kanske vore på sin plats?
Mitt nuvarande arbete kan nog inte kallas kärriär kanske, det förknippar jag med maktpossiotioner och bra lön. Men tragiskt nog så är min heltidslön på 22.500 mer än jag någonsin tjänat i livet och får väl klassas som någon slags karriärkliv. (att jag sedan jobbar 80% och att en betydande del av lönen äts upp av csn-skulder samt pendlingskostnad får ignoreras)
Idag fick jag den något otippade idén att ta lastbilskörkort. Min lillebror som kör tradare tjänar väldigt mycket mer än mig trotts att han inte har gymnasiekompetens, och därför ej heller dras med många hundra tusen i studieskulder. Ändå arbetar han färre antal timmar i veckan och slipper komma hem med fruktansvärd huvudvärk.
Det kostar inte massor att ta lastbilskörkortet och efter det har man garanterat jobb. Jag är väldigt frestad att ta detta stora kliv åt sidan på karriärstegen som tråkit nog för min del nog inte har så många pinnar kvar uppåt där jag står. Det som hindrar mig lite är tanken på att köra ett 30-ton tungt ekipage längs snö och istäckta vägar av högst varierande kvalité samt att jag är ytterst tveksam till hur jag någonsin kommer att lära mig backa in med hela kongkarongen på de krångligaste av lastbryggor. Jag tror att jag skulle trivas och behövas bland alla gubbar på lastbilshaken, någon måste ju se till att få fason på dem. Jag har definitvit gjort mitt bland alla meddelålders kvinnor, med några tappra undantag så får man leta efter dystrare sällskap.
Min sambo som nu blivit mycket van med alla mina planer än hit än dit sitter i soffan och ler när jag föreslår min plan. Då vet han att han har kvällen fri eftersom jag kommer att googla på CE-körkort + körskolor resterande delen av kvällen. Sedan om några veckor är nästa plan på gång och CE-kortet laggt åt sidan. Jag måste vara bedrövlig att leva med eftersom jag aldrig någonsin bara kan vara lite lugn. Någonting måste alltid förändras (eller åtminstonde övervägas) är det inte bostadsort så är det hårfärg, tapeter eller yrket. Vad är detta ett tecken på? Vill jag ens veta?
Idag fick jag den något otippade idén att ta lastbilskörkort. Min lillebror som kör tradare tjänar väldigt mycket mer än mig trotts att han inte har gymnasiekompetens, och därför ej heller dras med många hundra tusen i studieskulder. Ändå arbetar han färre antal timmar i veckan och slipper komma hem med fruktansvärd huvudvärk.
Det kostar inte massor att ta lastbilskörkortet och efter det har man garanterat jobb. Jag är väldigt frestad att ta detta stora kliv åt sidan på karriärstegen som tråkit nog för min del nog inte har så många pinnar kvar uppåt där jag står. Det som hindrar mig lite är tanken på att köra ett 30-ton tungt ekipage längs snö och istäckta vägar av högst varierande kvalité samt att jag är ytterst tveksam till hur jag någonsin kommer att lära mig backa in med hela kongkarongen på de krångligaste av lastbryggor. Jag tror att jag skulle trivas och behövas bland alla gubbar på lastbilshaken, någon måste ju se till att få fason på dem. Jag har definitvit gjort mitt bland alla meddelålders kvinnor, med några tappra undantag så får man leta efter dystrare sällskap.
Min sambo som nu blivit mycket van med alla mina planer än hit än dit sitter i soffan och ler när jag föreslår min plan. Då vet han att han har kvällen fri eftersom jag kommer att googla på CE-körkort + körskolor resterande delen av kvällen. Sedan om några veckor är nästa plan på gång och CE-kortet laggt åt sidan. Jag måste vara bedrövlig att leva med eftersom jag aldrig någonsin bara kan vara lite lugn. Någonting måste alltid förändras (eller åtminstonde övervägas) är det inte bostadsort så är det hårfärg, tapeter eller yrket. Vad är detta ett tecken på? Vill jag ens veta?
måndag 5 januari 2009
Lite plus också
Så mycket misär i mitt senaste inlägg. Jag måste väga upp med två saker som jag är nöjd över idag.
Jag klickade ner kläder för 3600kr i en farlig internet kundvagn... men sedan insåg jag att det går stick i stäv med vår ekonomi just nu. Tog ett långt snack med mig själv om hur moraliskt oförsvarbart det skulle vara att sno pengar från renoveringskontot för att köpa kläder till mig. Sollade i kundvagnen tills jag hamnade på 1500kr och var på vippen att klicka på >>vidare. Men så skärpte jag mig och tänkte att jag ju inte kommer att kunna åka till Götet om jag slösar pengar på detta vis. Summan av allt blev alltså att jag stängde ner sidan.
Nummer två på min pluslista idag är att jag insisterade på att vi skulle skippa pizza idag med jobbet som alla andra ville och istället gå till något ställe som hade salladsbuffé. Ingen grej som förtjänar medalj kanske, men det var länge sedan jag åt pizza och jag var egentligen lika sugen som de andra så jag är nöjd att jag valde att vara snäll med kroppen.
Applåder!
Jag klickade ner kläder för 3600kr i en farlig internet kundvagn... men sedan insåg jag att det går stick i stäv med vår ekonomi just nu. Tog ett långt snack med mig själv om hur moraliskt oförsvarbart det skulle vara att sno pengar från renoveringskontot för att köpa kläder till mig. Sollade i kundvagnen tills jag hamnade på 1500kr och var på vippen att klicka på >>vidare. Men så skärpte jag mig och tänkte att jag ju inte kommer att kunna åka till Götet om jag slösar pengar på detta vis. Summan av allt blev alltså att jag stängde ner sidan.
Nummer två på min pluslista idag är att jag insisterade på att vi skulle skippa pizza idag med jobbet som alla andra ville och istället gå till något ställe som hade salladsbuffé. Ingen grej som förtjänar medalj kanske, men det var länge sedan jag åt pizza och jag var egentligen lika sugen som de andra så jag är nöjd att jag valde att vara snäll med kroppen.
Applåder!
Piiiip piiiip piiiip
I morse ignorerade jag inte bara en, utan två larmsignaler från både väckarklocka och mobil (Henkes mobil såklart eftersom jag inte behagar fixa min egen). Snooze my ass tänkte jag och stängde av alla pipande apparater, sedan somnade jag gott om igen. Vilket kan tyckas lite korkat i efterhand när jag vaknar upp och inser att jag missat tåget - det redan betalda såklart - till jobbet och ska vara på plats exakt när jag vaknar.
Jag har grava problem med min sömn. Det kan vara så att jag skulle behöva experthjälp. Istället har jag skaffat mig lite avslappningsljudböcker som jag försöker lyssna på när jag ska sova. Men det har enbart resulterat i motsatsen till avslappning. Hur fan folk kan bli avslappnade av att veta att snart har kärringen såsat färdigt med den släpiga rösten och då kommer lite plingplong musik som det är meningen att man ska somna till, sedan tar den slut MP3n gör en liten konstpaus och sedan börjar allt om från början igen. "lägg dig på rygg... hitta en ställning som du känner dig bekväm med... placera din högra hand på magen och din vänstra på bröstet... tag ett djuuuuupt andertag, in genom näsan och ut genom munnen"
Dessutom har de alltid så jävla brottom med andningsövningarna, jag hinner aldrig lära mig hur det ska vara innan de raskt hoppar vidare till muskelavslappningen. Det är ju avslappning express. Jag fattar inte hur man ska bära sig åt för att ta djupa andetag, det tar tvärstopp ju. Dessutom är det inte magen som blir stor när jag andas in som det SKA vara, det är bröstet! Mamma säger att jag har problem och att det är för att jag är spänd, en slutsats hon drog efter att ha försökt massera min rygg som till största delen visade sig bestå av knölar och knutor. (Kanske är därför vågen skrattar så elakt åt mig? Jag är inte fet jag har spänningsknutor.) Må så vara att jag är spänd, med vad ska jag ta till då för att bli avslappnad när själva jakten på avslappning bara gör mig ännu mer stressad.
Ibland tänker jag att jag skulle fixa insomningstabletter, men det kommer ju inte lösa grundproblemet det vill säga min hjärna. När jag hamnar i vågrätt läge så är det som om hjärncellerna fått ectasy. Mitt nyårs mål att komma isäng före tio handlar inte om att jag ska sova då, det är snarare för att jag ska hinna somna före ett. Jag antar att jag får ge avslappningsljudböckerna några fler nätter och byta ut de tre jag har mot någon som kanske är bättre. Det fungerar iaf bättre än vanliga ljudböcker som är för bra för att somna ifrån, eller bra musik som bara får mina tankar att glida iväg ännumer.
Min sista väg är att endera googla fram något bra knark eller be farbro doktorn om lagligt knark. För nu är min Baileys slut och det bär mig emot att köpa en ny nappflaska på systembolaget.
Jag har grava problem med min sömn. Det kan vara så att jag skulle behöva experthjälp. Istället har jag skaffat mig lite avslappningsljudböcker som jag försöker lyssna på när jag ska sova. Men det har enbart resulterat i motsatsen till avslappning. Hur fan folk kan bli avslappnade av att veta att snart har kärringen såsat färdigt med den släpiga rösten och då kommer lite plingplong musik som det är meningen att man ska somna till, sedan tar den slut MP3n gör en liten konstpaus och sedan börjar allt om från början igen. "lägg dig på rygg... hitta en ställning som du känner dig bekväm med... placera din högra hand på magen och din vänstra på bröstet... tag ett djuuuuupt andertag, in genom näsan och ut genom munnen"
Dessutom har de alltid så jävla brottom med andningsövningarna, jag hinner aldrig lära mig hur det ska vara innan de raskt hoppar vidare till muskelavslappningen. Det är ju avslappning express. Jag fattar inte hur man ska bära sig åt för att ta djupa andetag, det tar tvärstopp ju. Dessutom är det inte magen som blir stor när jag andas in som det SKA vara, det är bröstet! Mamma säger att jag har problem och att det är för att jag är spänd, en slutsats hon drog efter att ha försökt massera min rygg som till största delen visade sig bestå av knölar och knutor. (Kanske är därför vågen skrattar så elakt åt mig? Jag är inte fet jag har spänningsknutor.) Må så vara att jag är spänd, med vad ska jag ta till då för att bli avslappnad när själva jakten på avslappning bara gör mig ännu mer stressad.
Ibland tänker jag att jag skulle fixa insomningstabletter, men det kommer ju inte lösa grundproblemet det vill säga min hjärna. När jag hamnar i vågrätt läge så är det som om hjärncellerna fått ectasy. Mitt nyårs mål att komma isäng före tio handlar inte om att jag ska sova då, det är snarare för att jag ska hinna somna före ett. Jag antar att jag får ge avslappningsljudböckerna några fler nätter och byta ut de tre jag har mot någon som kanske är bättre. Det fungerar iaf bättre än vanliga ljudböcker som är för bra för att somna ifrån, eller bra musik som bara får mina tankar att glida iväg ännumer.
Min sista väg är att endera googla fram något bra knark eller be farbro doktorn om lagligt knark. För nu är min Baileys slut och det bär mig emot att köpa en ny nappflaska på systembolaget.
söndag 4 januari 2009
Exakt klockan 22
...skulle jag försöka vara i position för att sova på vardagar. Frida påminde mig om detta ca 21.59. Men istället för att borsta tänder och kissa bestämmer jag mig för att ändra layout på bloggen. Tiden var kommen, en lite glammigare och mörkare blogg. Vi får se om innehållet tar samma riktning... ja så värst glammigt lär mitt liv aldrig bli, men det kan nog bli mörkare. Den som lever får se.
Inleder det nya året med att fila bort förra året
Såhär i början av ett nytt år tänkte jag att jag skulle fila bort lite hudceller av modell 2008 från fötterna. O du store tid vilka horribla fotsulor jag har svansat omkring på... det tog mig nästan hela "Burn after reading" att få fason på sulorna. Jag tror seriöst att jag gjorde min viktminskning en stor tjänst i samma veva, all den döda huden måsta ha vägt några gram sammanlagt. Med nya finare fossingar ska jag ut och gå en lång promenad i morgon efter hen hel helg innomhus görandes precis ingenting mer än att sova, spela Rock Band, hänga med Hjalle, äta och googla.
Familjen har hittat en fin bil på blocket som vi ska rådfråga jourhavande bilrådet om i morgon. Våran nuvarande bil har tydligt visat att den inte längre vill vara en del av vår familj och utan bil havererar vår framtid. Frågan är bara om vi verkligen har råd med en bil för så många slantar???
Den är ju så satans snygg att jag får ståpäls, vi bara måste ha råd med den! En -06:a är det dessutom, jag har aldrig ägt en så fin/dyr/ny/stor bil innan. Hade jag haft penis hade den krymt med denna bil enligt någon bilmyt, så för mig är väl motsvarigheten att tittsen krymer... och dom är ju redan putsveck så jag antar att bilen passar mig.
Familjen har hittat en fin bil på blocket som vi ska rådfråga jourhavande bilrådet om i morgon. Våran nuvarande bil har tydligt visat att den inte längre vill vara en del av vår familj och utan bil havererar vår framtid. Frågan är bara om vi verkligen har råd med en bil för så många slantar???
Den är ju så satans snygg att jag får ståpäls, vi bara måste ha råd med den! En -06:a är det dessutom, jag har aldrig ägt en så fin/dyr/ny/stor bil innan. Hade jag haft penis hade den krymt med denna bil enligt någon bilmyt, så för mig är väl motsvarigheten att tittsen krymer... och dom är ju redan putsveck så jag antar att bilen passar mig.
fredag 2 januari 2009
Återhämtad
Nyår var såklart väldigt kul med allt som hör till med god mat, alkohol (i lagom dos för mig) massor av babbel och lite spel. Fick träffa bäbis och det var inte utan att äggstockarna dansade boggie. Kom hem klockan fyra på morgonen, fick sova två underbara timmar innan Hjalle vaknade.
Det talades om saker som jag inte kanske är helt van vid att tala om med ett v inglas i handen, lärde massor om bland annat sport och företagsledande. Fick höra ett sanningens ord om norrlänningar, naturligtvis var det helt felaktigt och byggt på fördomar men ibland får man låta folk hållas. Sedan var det oundvikligt att det blev lite förlossningssnack med en barnmorska i festsällskapet. Och naturligtvis också barnuppfostran, förmodligen mitt fel. I takt med alkoholintaget blev det som allt svårare att som nykter hänga med i svängarna...
Lite twisterturnering är ju obligatoriskt så därför bjussar jag på en dramatisk bild.
Det händer nåt djävlulskt när par ska tävla mot varandra i spel, något även jag fick smaka på när jag mötte Henke. Han manglade på med sitt anus till den milda grad. En taktik som var väldigt lyckad och hängde med i fler dueller, tills han äntligen åkte på nock när Lars dundrade på med sitt huvud rakt upp i mumindalen på en ganska paff Henke. Tur att någon annan kan sätta honom på plats när jag för ovanlighetens skull misslyckats.
Familjeanpassad nyår visade sig vara en mycket lyckad idé som jag mycket väl kan tänka mig att köra på fler tolvslag. Men då vill inte jag vara den som ska upp klockan sex.
Det talades om saker som jag inte kanske är helt van vid att tala om med ett v inglas i handen, lärde massor om bland annat sport och företagsledande. Fick höra ett sanningens ord om norrlänningar, naturligtvis var det helt felaktigt och byggt på fördomar men ibland får man låta folk hållas. Sedan var det oundvikligt att det blev lite förlossningssnack med en barnmorska i festsällskapet. Och naturligtvis också barnuppfostran, förmodligen mitt fel. I takt med alkoholintaget blev det som allt svårare att som nykter hänga med i svängarna...
Lite twisterturnering är ju obligatoriskt så därför bjussar jag på en dramatisk bild.
Det händer nåt djävlulskt när par ska tävla mot varandra i spel, något även jag fick smaka på när jag mötte Henke. Han manglade på med sitt anus till den milda grad. En taktik som var väldigt lyckad och hängde med i fler dueller, tills han äntligen åkte på nock när Lars dundrade på med sitt huvud rakt upp i mumindalen på en ganska paff Henke. Tur att någon annan kan sätta honom på plats när jag för ovanlighetens skull misslyckats.
Familjeanpassad nyår visade sig vara en mycket lyckad idé som jag mycket väl kan tänka mig att köra på fler tolvslag. Men då vill inte jag vara den som ska upp klockan sex.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
