Barnfri helg - mycket moget.

Det var nästan 14 månader sedan vi sist hade en hel helg tillsammans utan Hjalle... men så i helgen var det äntligen dags. Oboy. Overklig känsla till en början, som om man hade glömt något (någon). Men det tog sig, speciellt efter några öl.

Jag har ju aldrig tidigare besökt Köpenhamn så jag planerade att helt förlita mig på min sambo som faktiskt bott i staden. Redan på tågresan dit insåg jag dock att min plan var helt galen. Han är inget språkgeni min älskade Henke... Vi hånglade lite vid kaffeautomaten på tåget, sedan tittar henke på automaten och ser grubblande ut. Hmmmn... Extra Fløde 5Dkk. Strax under står det Extra Sukker 5Dkk. Jag skrattar åt lite åt karln...ja vad kan det betyda?? Kanske Extra flöde helt enkelt tänker älsklingen högt. Mmmm jo säkert säger jag och ger skämtet ett halvt fniss.

Sedan är han tyst en stund min halvdansk, lite konfunderad. JAHA... extra MJÖLK... nu fattar jag, utbrister han sedan. Öh...ja vad annars svarar jag och försöker analysera hur min man tänker. Trodde du verkligen på riktigt att det betydde extra flöde??? Som i att det rinner extra fort ner i muggen och att det kostar 5Dkk??? Henke ser generad ut...jaa det trodde jag. HAHAHAHAHA. Där någonstans insåg jag att vi kommer att hamna väldigt fel om Henke får leda operation romantisk weekend i Köpenhamn.

Vi hade iaf en finfin helg innehållandes allt en bf helg ska innehålla. Speciellt kul var det att ha tid att prata med varandra på riktigt. Om annat än Hjalle eller hushållssysslor eller uppfostran. För att sammanfatta så fick vi skratta väldigt mycket mer ihop än vi gjort på länge. Nu låter det ju som om vi har tråkigt ihop med Hjalleplutten och så är det ju självklart inte, men vi fick ha vuxenkul... och det är en enorm skillnad. Men när jag tittar på bilderna undrar jag vad jag egentligen menar med vuxenkul... jaja jag tror att det var en viktig helg för oss.

Här kommer ett sammandrag i bilder.

Äntligen framme efter ett trasigt tåg, ett försenat tåg och ett tåg med confortfel så känns det gött att ha tagit sig till mål ändå. Go SJ!

Spännande design på hotellet...

Mer än såhär kräver inte en mamma för att vara väldigt väldigt nöjd.

Ja... det är ju lite charmpinigt när någon kommer och erbjuder sig att fota paret. Jag snörper som vanligt fram årets falskatste leende.

Julpyntat så det förslår, men runt en isbana var det faktiskt riktigt mysigt. Folk var ute en fredagskväll och åkte skridskor mitt i stan, bara det fick mig att vilja flytta över sundet.

Konståkning är en av alla Henkes talanger.

Åh...hotellfrulle... Ååååååååååååh.

En del av relaxen. Vi hängde här med lite annat löst folk på lördagskvällen. Bastu, bubbel och öl, kan man ladda bättre inför aftonen än så?

Efter det blir man lite full, och som ni ser har jag en naken snuskig karl i sängen.......

Sen gick vi på tivoli, jag tänkte att det var ett måste i Köpenhamn. Tyvärr ville inte min karlsok åka nåt. Men vi hade kul ändå, här gör Henke sitt bästa för att få mig på bra humör... han springer efter ett litet turisttåg.

Jag vet inte.... hade jag kanske nåt otalt med en granbarkborre?

Huj vad det går!

Svindyrt vin. Verkligen svindyrt. Var det gott då? Jorå... allt vin är väl gott.

Henke beställde en islatte, kom tillbaka med en stor het cappuccino... sedan sa cafebiträdet något mer och Henke svarade JA TACK! Då skrattade kvinnan bakom disken högt. Då sprang Henke till mig vid bordet och sa att jag fick hämta mackorna för det blev nåt fel.... Cafebiträdet fnissade fortfarande när hon senare kom ut med våra grillade mackor. Jaaa, han har många fina sidor min karl, men han är inte helt bra på att förstå danska, eller för den delen göra sig förstådd på danska. Jag frågade varför han inte tar det på enelska då om det blir fel... Men näää det tycker han är så ospännande. Och efter alla bravader i helgen så är jag benägen att hålla med.

Kroppsligt

Har precis duschat och virat in håret i en handduksturban. Jag minns en tid när man gjorde det, drog åt hårt som fan och skrattade åt sin egen alienliknande spegelbild. Idag när jag gjorde det skrattade jag inte längre, jag såg allvarligt talat mycket bättre ut med uppstramat ansikte. Nu är tiden förbi när jag har långa predikningar mot skönhetsoperationer i olika former. Jag tycker fortfarande att läppar stora som muttläppar är asfult, jag tycker också att det är knasigt med människor som inte kan se annat än förvånade ut och att tuttar stora som luftballonger är helt porrskadat och vanprydande på alla andra utom Dolly. Jag tycker fortfarande att det är galet att frivilligt orerera sig för sin fåfängas skull.

Men när jag granskar min egen spegelbild (varför gör man så mot sig själv?) så är jag inte så säker på att jag alltid kommer att stå för det när det gäller mig själv. Jag kan nästan tycka att det är skönt att jag är så fattig för då behöver jag inte göra ett speciellt aktivt val, jag måste ju helt enkelt avstå allt vad skönhetsingrepp heter. Jag har plåttak att köpa liksom. Men om jag snubblar över en trisslott om tio år så kan det nog hända att jag ringer Madonnas mirakelman.

I duschen tog jag mig tiden att raka benen för första gången på mycket länge. Jag är något av en hårperiodare. När jag var klar funderade jag på varför jag gör detta så sällan, jag kunde ju knappt sluta smeka mina egna ben för de var så härligt lena. Å andra sidan har jag flera gånger i simmhallsduschen kännt mig generad inför det faktum att jag ser trettonåriga tjejer med mer hår på kroppen än vad jag haft. Det känns ju sjukt. Därmed är jag snabbt inne i min babianperiod igen. Men nu är den över för den här gången, lagom till vinterkylan tar jag bort allt, förutom muffvärmaren då. Så kan inte evolutionen ha tänkt ut det en gång för länge sedan. Kanske var därför som den fixade fram långkalsipper?

Ååååå Bönder.

Å vad jag älskar bonde söker fru. Det är så mysgenant när man får se kärlek växa fram på bästa tevetid. Jag och Henke gömmer oss bakom täcket under vissa sekvenser, man är själv brandbilsröd i fejjan ibland när man ser endel klipp. Folk stakar sig, blir generade, säger de mest penibla av meningar, rör tafatt vid varandra, tittar lite, fnissar lite. Hela stämningen andas ju pök. Värst är det helt klart hos Peter och grabbarna, därefter verkar det vara Hanna som bidrar till mest erotisk uppladdning.

Själv hör jag nog inte till kategorin människor som fnissar och säger smickrande saker när jag börjar få känslor för någon. Jag är snarare något av en klumpeduns som (förmodligen under påverkan av alkohol ) grabbar tag i offrets kropp och sedan vägrar släppa taget. Kanske inte den smidigaste och mest romantiska av tillvägagångssätt, men det har visat sig fungera.

Värre var det när jag var yngre. Oh lord. Mina vänner vet ju. Gud så kär jag var. Olyckligt kär. I flera år. Oftast i någon som jag hade världens fantasibild av. Sedan efter några års trånande skickade jag något hysteriskt pinsamt (antar jag eftersom jag förträngt innehållet) kort och väntade på resultat. Resultatet blev egentligen aldrig mer än en riktigt dålig fylla, en orgie i "ingen kille kommer någonsin att vilja ha mig buuhuu". Jag var ung, jag var dum. Men fan ingen kan komma och säga att jag inte försökte. Några år senare hade ju ett av alla mina kärleksoffer den goda smaken att komma krypande efter mig (bokstavligt eftersom han var så packad) och förklara att han var sugen på ett pök, eftersom jag var trea på hans lista och de två före mig hade dumpat honom. Japp. Vilken jädra fin kille jag hade spenderat min tonår att tråna efter, ovärt.

Tillbaka till bönderna nu efter en makalös utsvävning. Jag hoppas verkligen att Peter får sin söta söta Ville. Att Per växer ifrån Stefan och Christer och går en kurs i social träning. Att Magnus väljer Christel och dammar av sig den lite dassiga kvinnosyn som han ibland låter få löpa amok. Och slutligen att Hanna lär sig att båda prata och hålla ögonen öppna samtidigt.

Nu borde jag knyta skorna och gå till jobbet.

Istället ska jag skriva ett inlägg... arbetsmoral?
Det ser ut som att vi inte kommer att flytta in före jul som planerat, istället blir det den 15februari. Det känns trist att vi redan packat ner lite grejsimojs och fuckat upp Hjalles rum. Men det känns så jävla skönt att bara få ta det lugnt och spara lite pengar nu istället. Mitt nya jobb kommer att kräva en del så jag är nog stressad som det är utan husflytt.

Hjalle har lärt sig en textrad till en låt. "Ajajaj aj BOFF" från trollmors vaggvisa.

Jag har blivit rejält förkyld. Jag har ett vackert ärr vid örat efter att ha skurit bort ett födelsemärke, relativt äckligt ingrepp förresten. Dessutom strular min äggledare så jag var på kvinnokliniken igår IGEN. Tack högkostnadskortet för att allt iaf är gratis!

Nu börjar mitt jobb om 10minuter. Uuuuups.

Huset - jag drömmer om några hundra tusen att spendera.

Vårat hus (om nu inte något går galet)

Nu kommer lite foton och mina inte alltid så ekonomiskt realistiska planer. Ja henke är också med på tankarna förutom när det kommer till en liten detalj... the fucking panel. Men Jag är överens och det räcker. Istället får han bestämma lite annat, som golvfärg och tapeter. Orkar inte lägga ut alla bilder så det blir bara ett litet smakrov. Nu hör ju till saken att vi har betydligt större och mer brådskande utgifter som får gå före allt snyggt... men när vi får pengar över (år 2030) har vi dessa planer.


Tänk bort den inträngda köksön, lägg till längre köksbänk i ljus betong istället. Riv kaklet från helvetet ta bort överskåpen vid diskhon. I stället tapeten från midbec och plexiglas över kring all bänkyta och bakom spis. Vitmåla fläktkåpan och självklart all panel. Nytt golv i plast...kanske grå?

Fram med färghinken...vitt vitt vitt på all träpanel. Sedan plastgolv i grått precis som i köksdelen.

Snyggt badrum vore fantastiskt men kostar multum, hamnar långt ner på prioriteringen. Annars vore ju kakel och klinkers trevligt, för jag tror inte att det finns snygga våtrumstapeter eller???

Ja jösses... lite mindre horribel panel kanske??? Men den gamla slitna trappan gillar jag!

Hjalles blivande rum lite vitare lister och tak, någon snygg icke-fjantig tapet som den med stjärnor från midbec - förmodligen dyr.

Tja... förutom vit färg på all trä och nytt golv tror jag det får vara rent och enkelt i sovrummet.

Det är mycket nu.

Så har man börjat jobba då. Inte på mitt nya jobb dock, utan lite vid sidan av. Idag har vi haft besiktning av vårt hus...HUS... det gick väl bra antar jag. Det har uppdagats för mig hur dåliga mina byggtekniska kunskaper är, men vi hade en väldigt trevlig karl som förklarade allt tills jag förstod. Så nu googlar jag som en galning på ord som; läkt, makrolon, vinylmatta, flytspackel, färgåtgång, vinskivor, betongpannor och limträbalk. Jag vägrar bli som husets säljare som inte kan någonting om huset hon själv bott i det senaste millenniet. Näpp. Jag planerar att bli vän med mitt hus.

Jag måste också försöka bli vän med tanken att vi kommer att få välja mella ett av dessa två alternativ en period framöver.

Alt 1 Låta huset se ut som det gör och köra hela fjällstugestilen (varför all jävla träpanel???) och därmed ha pengar över till att leva loppan... en ganska liten loppa men dock en loppa.

Alt 2 Fixa och dona med huset tills vi (ok då mest JAG) trivs, och alltså inte göra mycket annat än att åka mellan arbete och hem. Något annat har vi varken tid eller pengar över till. Med andra ord, inget loppliv direkt.

Jag vet ju att det kommer att bli alternativ 2, för jag vill ju bo snyggt någon gång om hundra år. Men den socialt utsvulta delen av mig har någon form av uppror i min själ vid den tanken. Jag får hoppas att folk vill komma lite till oss, på en flarra vin OCH lite flytspacklande förslagsvis. Negativt är dock att Emmaboda liger lite pyrt till. Hu och hu. Tur att jag har en granne som lovat vinkvällar, det lär behövas.

Det är ett splittrat inlägg det här känner jag. Å ena sidan överlycklig över att äntligen ha fått jobb och dessutom ett helt jävla hus, ett eget. No more trappor utan hiss och anpassa sig till hyresvärdars diverse regler. Hejdå hiltiborr för att sätta upp en liten yttepytte tavla. Hellu egen trädgård och inglasad altan lämplig för sena vinkvällar. WOOHOO!!!

Men å andra sidan ångest inför mitt nya jobb som efter pendlingskostnader ändå inte ökar min totala inkomst. Dessutom husköparfeber, vill man dra på sig mer lån? Från och med nu får jag nog börja jämföra priser på mat. Ska jag inte få köra den där trippelt så dyra, men tusen gånger så goda fetaosten nu?

Nu måste jag sova på saken.

Uppdatering livet.

Har förresten klippt mig och skaffat ett jobb. När jag ändå var i farten så gick jag och köpte ett hus. Mycket vuxet. Kanske 670 vuxenpoäng...

Idol

Det är väldigt märkligt hur man kan gå från att avsky en idoldeltagare till att tycka att han är helt underbar. Jag snackar killen på 14vårar med ett BMI på det samma. Johan. Så liten, späd och ung. En liten oförstörd pojke med världens fulaste blonda Tokiohotelfrippa. men fanken va han ger sitt allt. Han sjunger ju så att de späda pubertetsstämmbanden trasas sönder, Bonnie Tyler kan packa ihop. Hade jag varit en flicka på 10 år så hade jag förmodligen varit våldsamt (och som alltid i tonåren) olyckligt kär i honom. Nu handlar det mer om förtjusning... han är som en chihuahua med nitkoppel. Klippt och skuren för Idol.

En deltagare som jag alltid älskat däremot som inte alls platsar i denna tävling är Lasse. Halvtramsigt att inte stå för sitt deltagande, men hur kommer det sig att killen inte redan har ett kontrakt? Söt som socker, poetisk som ett glas rötjut och sjunger bra som bara fan.

Jag kan inte smälta att jag precis skrivit ett blogginlägg helt och hållet om Idol, dessutom är jag helt seriös. Som pricken på i:et så är detta första inlägget på mycket länge.