Kroppsligt

Har precis duschat och virat in håret i en handduksturban. Jag minns en tid när man gjorde det, drog åt hårt som fan och skrattade åt sin egen alienliknande spegelbild. Idag när jag gjorde det skrattade jag inte längre, jag såg allvarligt talat mycket bättre ut med uppstramat ansikte. Nu är tiden förbi när jag har långa predikningar mot skönhetsoperationer i olika former. Jag tycker fortfarande att läppar stora som muttläppar är asfult, jag tycker också att det är knasigt med människor som inte kan se annat än förvånade ut och att tuttar stora som luftballonger är helt porrskadat och vanprydande på alla andra utom Dolly. Jag tycker fortfarande att det är galet att frivilligt orerera sig för sin fåfängas skull.

Men när jag granskar min egen spegelbild (varför gör man så mot sig själv?) så är jag inte så säker på att jag alltid kommer att stå för det när det gäller mig själv. Jag kan nästan tycka att det är skönt att jag är så fattig för då behöver jag inte göra ett speciellt aktivt val, jag måste ju helt enkelt avstå allt vad skönhetsingrepp heter. Jag har plåttak att köpa liksom. Men om jag snubblar över en trisslott om tio år så kan det nog hända att jag ringer Madonnas mirakelman.

I duschen tog jag mig tiden att raka benen för första gången på mycket länge. Jag är något av en hårperiodare. När jag var klar funderade jag på varför jag gör detta så sällan, jag kunde ju knappt sluta smeka mina egna ben för de var så härligt lena. Å andra sidan har jag flera gånger i simmhallsduschen kännt mig generad inför det faktum att jag ser trettonåriga tjejer med mer hår på kroppen än vad jag haft. Det känns ju sjukt. Därmed är jag snabbt inne i min babianperiod igen. Men nu är den över för den här gången, lagom till vinterkylan tar jag bort allt, förutom muffvärmaren då. Så kan inte evolutionen ha tänkt ut det en gång för länge sedan. Kanske var därför som den fixade fram långkalsipper?