Bag in box

Nu ska jag till Balle och dricka vin. Weeeeeeeeeeeeeeee!!!

Hallå grundskola!

Man måste lära sig 1+1 och hur man stavar till välkomna, läsa och lära om för länge sedan döda kungar och vilka naturtillgångar Zambia har, skämmas för att man inte kan pluttiflickationstabellen, nöta glosor tills bokstäverna flyter ihop och lära sig det periodiska systemet... det är viktigt att kunna senare någon gång i livet.

Varför kan man ju fråga sig eftersom vi alla ändå har en kalkylator med oss i mobilen, stavningskontroller på datorn samt en uppsjö av faktaböcker och bredband überalles. Det antal gånger i mitt liv som jag varit tvungen att skriva ett formelt brev för hand är lika med noll och jag tror bestämt alldrig att jag haft användning för Pythagoras sats, trotts att jag kunde den i sömnen. Men eftersom minst 9 år av vårt liv promt ska ägnas åt dessa livsviktiga kunskaper så måste det ju rimligtvis vara av någon nytta. Och visst jag kan köpa att det är bra att man kan lite huvudräkning och att man förenklar det för sig genom att kunna göra sig någorlunda förstådd i sitt modersmål och engelska... men. Men men men. Vad jag inte kan förstå är hur det kan komma sig att 25 procent av alla ungdomar tycker såhär.

Av allt viktigt man lär sig i skolan tycker jag att man missat något viktigt, kanske det viktigaste. Vi lär oss ju historia för att lära av historien, trodde jag... men i verkligheten i skolan fungerar det ju inte så. Har aldrig gjort och kommer förmodligen aldrig att göra. Därför behövs ett nytt kärnämne!

Jag vet inte vad ämnet skulle heta men innehållet är jag helt på det klara med, lika så omfattningen. Det räcker inte med att ha en "antimobbing" vecka i årskurs 8 eller att vi pratar om rasism i 30minuter under en samhällskunskapslektion. Det fungerar inte att eleverna får läsa en oh-stencil på en suddig läroplan för att förstå skolans värdegrund. Speciellt inte när var och varannan lärare i skolan själva visar prov på både okunskap och bristande intresse om exempelvis hrm hrm....genus.

Från förskola och till sista vecka i gymnasiet måste det finnas ett ämne veckovis återkommande där elever får möjlighet att reflektera, diskutera, argumentera något så flummigt som hur vi bemöter varandra och varför man tycker som man gör. Skolan måste utvecklas till att faktiskt göra lite skillnad i samhället och inte enbart ha i uppdrag att sålla agnarna från vetet.

God damn it va irriterad jag blir. Dumma dumma värld. Pucko pucko skola.

Min omöjliga kärlek.

Jag vet att det aldrig kommer att bli vi två av många anledningar, men jag är tokkär i denna kvinna. Nu visar det sig att min Scarlett ska släppa en skiva i maj. En Tom Waits coverskiva. Lyssnade lite nyss och älskade den (vad annars). Hon är snygg, sexig, bra på att skådespela och är begåvad med en überskön röst. Varför är jag inte en snygg charmant man, levandes i ett kvarter förslagsvis nära Scarletts hem?

Semester?

I helgen togs ämnet semester upp. Semester som i betald ledighet, alltså något som jag ännu aldrig haft. Det fick mig att fundera över upplägget för denna sommar. Eftersom jag såklart ska jobba i sommar precis som alla andra år har jag inte tänkt så mycket på planering. Men så slår det mig att det ju är första året med Hjalle och att det skulle vara trevligt att inte göra som jag gjort i alla tider och jobba häcken av mig. Samtidigt har vi ju lite skral ekonomi, och sommaren är ju den tiden på året då man kan få jobba ihop lite fina pengar. Meeeen å andra sidan är pengar inte allt och jag vill inte gärna bli en sådan som om femton år ångrar att jag inte tog tillfället i akt och prioriterade barnen. Dilemma.

Saker jag vill göra i sommar:

Köpenhamn. Titta på människor. Dricka kall öl på uteservering. Gå på tivoli. Shoppa.
Hem till Norrland. Träffa vänner och släkt. Grilla. Svära åt myggen och dricka saft.
Gå på festival... Siesta eller Rassle. Siesta verkar bättre, men Rassle känns mer Hjallepraktiskt.
Skövde. Träffa Ida och gammla arbetskamrater. Äta på världens godaste Libanesrestaurang.
Stockholm. Träffa Henkes släkt.
Göteborg. Gå med Sara på Lisseberg och åka tills jag spyr.
Slappa i svärföräldrarnas stuga vid havet. Bada bada bada. Grilla lite. Dricka vin.

Detta ska alltså betalas av vår redan ansträngda ekonomi och rymmas på några få lediga dagar. Kanske dags att jag och Henke sätter oss ned med almanacka och miniräknare nu istället för att jag sitter här och ojjar mig. Sagt och gjort, här ska pusslas!

Att se naturlig ut på bild

Nu har jag tagit en miljard foton på mig själv i hopp om att kunna få ett endaste normalt och lagom avslappnat foto på mig själv. Det kan ju vara bra att ha ett för att exempelvis skicka med i jobbansökningar tänker jag. En endaste liten bild där man se lagom trevlig ut. Avslappnad och fin utan att se för äppelkäck ut. Men icke! Jag ser endera jävligt sur och slapp ut eller uppställd med en knepigt ihopsnörpt mun. Den som mina vänner alltid mobbar mig för när jag ska försöka åstadkomma ett smil på beställning... Dessutom blir mina ögon alltid lite popsicle när blixten fyras av. Man är ju ingen fotomodell, men ska det vara så svårt att få en duglig bild? Jag får väl göra som jag alltid brukar på foton, tramsa till det så att jag kan lådsas att jag ju egentligen är snygg på bild bara jag skärper mig.

Sur och uttråkad minen

Äppelkindminen

Henke

Vissa dagar bara slår det mig att jag har en sjukt snygg karl. Det här med att man ska leta efter en partner i sin egen liga, to hell med det säger jag!

Tvättmaskinen

Att ha tvättmaskin i lägenheten är lätt värt alla slantar det kostar extra. Istället för att kuta upp och ner i tvättstugan med 7ton tvätt varannan vecka kan man slänga in en maskin om dagen. Alltid rena kläder, aldrig fulla tvättkorgar, alltid sköljmedelsdoftande kläder som hänger på torkställningen. Speciellt nu när man har en kräkhjalle som byter kläder fjörton gånger om dagen känns vår maskin som den mest älskade prylen i vårt hem. Dator, teve och ps3 kan ju slänga sig i väggen, är det något vi inte skulle klara oss utan så är det tvättmaskinen. Love it.

21.00 Onsdagar

Så många känslor under 30minuter teve har jag nog aldrig varit med om.

För 58 riksdaler.

Det är smått fantastiskt hur billigt det är att fika på Fenix.

Är det möjligt?

Känns som början på en liten romans det här...

Vem är det som går och går men aldrig kommer till dörren?

Idag tog jag något slags rekord, var ute och traskade i 3 och en ½ timme (efter ett trängspass dessutom). Om inte det är klassat som galet vet jag inte vad som är det. Men vad gör man när man precis varit ute en runda, sedan får man ett mess om promenad med sällskap? Naturligtvis tackar man ja. När det mest spännande som inträffar under dagen är att posten kommer, ja då funderar man inte länge innan man tackar ja till sällskap. Jag har ju nästan kommit dithän att jag gillar att kila iväg till arbetsförmedlingen och hänga lite med Göran och Christer. Skrev jag nästan??? Det var lite ljug.

Nu ska jag lägga mig i soffan och titta på teve precis hela kvällen. Benen känns lite avdomnade.

Den kommer och går lite som den vill...

jag talar förstås om min dyslexi. Dockusåpa. Höhmmm.

Bästa.

Å vad jag längtar tills i höst! Den bästa av alla dockusåpor någonsin är tillbaka. Jag kommer att sitta som klistrad framför teven. Förra årets gripande final har jag i färskt minne, och jag tror inte att det bara var gravidhormonerna som orsakade tårarna. Tappre tappre Wille kaxiga Noa och charmiga lillgamla Gurra... hoppas årets Wild Kids bjuder på lika sköna snubbar.

Bort bort kisset.

Har fotat Hjalle idag... ja det gör jag ju varje dag men idag blev det naket och uppstyrt. Eftersom han kan sitta nu så tänkte jag att det var dags för lite studiobilder. Men eftersom jag är på tok för snål för att gå till en riktig proffsfotograf så riggade vi en egen studio här hemma. Man har väl photoshop för bövelen tänkte jag.

Vad vi dock inte har är en bra systemkamera, istället fick man hålla tillgodo med sin inte fullt så bra ixus digitalkamera. Kort skärpedjup och låga ISOtal var ju så att säga bara att glömma. Till råga på allt så hann lillfisen bli tjurig innan jag hunnit få ordning på allt... Men vi kämpade på och några bra bilder lyckades vi få. Så nu har jag suttit i tre timmar och retuschat bort kissfläckar och pillat med skärpan. Är nog halvvägs klar men jag kan riktigt höra hur kudden skriker på mig. oh my vad jag är trött känner jag nu. Natt.

Ok jag är eventuellt lite lättroad

Funderar på om det är ett photoshopjobb eller om platsen finns på rikt...

Deep baby (deep deep down)

Att vara nöjd eller att nöja sig är det samma sak? Jag tänker att man vill känna sig nöjd, att det är målet med livet ungefär. Men att man inte vill vara en sådan som nöjer sig, som om man vet att det kan bli bättre men inte orkar ta sig dit.

Hade en nöjd-diskussion idag med sara, som menade att om man nöjer sig så utvecklas man ju inte. Sant, kanske. Fast jag tycker själv att jag hela tiden "inte nöjer mig" och hela tiden vill vidare. Något som nu snarare börjar likna någon sorts gräset är alltid grönare på andra sidan melodi istället. Detta leder snarare till inveckling än utveckling tycker jag mig märka.

Känns som om vi är en hel del folk i min generation som springer omkring i det här ekorrhjulet och jagar lycka, framgång och harmoni (eller nåt ditåt) men istället blir vi bara mer och mer förvirrade och ångestfyllda... Vore det kanske bättre om vi helt enkelt bara nöjde oss? För om det eventuellt kan bli bättre men det kommer att kosta dig ditt liv i tid för att hitta dit, är det då värt det?

Äntligen

Här har man traskat omkring i månader med ett vad-ska-jag-göra-med-mitt-liv-ångestmoln som ständig följeslagare. Det har varit grymt tröttsamt och kännts allt mer som om mitt liv är något som bara håller på att bli utan att jag själv har så mycket att orda om. Ena dagen vill jag flytta till norrland och jobba på volvo, nästa dag tänker jag bo kvar i södern och satsa på utbildning. Verkligheten hamnar oftast någonstans mellan visionerna med resultat att jag blir smått missnöjd. Men allt detta velande, resterande delen av familjen då? kanske någon tänker... jo jag med. Jag antar att de får sota för min enorma beslutsångest helt enkelt. Jag har ju liksom aldrig lovat någon att livet med mig blir stillsamt och enkelt.

På det stora hela har den senaste tiden varit ett stort kaos inombords. Tills nu då vill säga. Lösningen på alla mina promblem ser ut att dyka upp under 2009, jag kan numera luta mig tillbaka med vissheten om att allting kommer ordna sig. Speciellt om jag får tag i fusk-koderna på en gång. Skönköping here I come!

Ångest

Fick hem bekräftelsen på att Hjalle numera är placerad i kö för förskola... Oh dear god.

Respect! (rabbadabb)

Jag undrar när det är dags för alla rynkiga, illaluktande, långsamma och förvirrade gubbar och gummor att anpassa sig till samhället. De har all tid i välden, men vilka är det som helt plötsligt kan få sina rullatorer att framstå som trimmade när man försöker hinna före i kassan på konsum? Vilka är det som väl framme vid kassan naturligtvis har glömt koden till kortet, eller för den delen skall betala kontant - med alla enkronor i världen. Som såklart ligger i myntportmonän...som man såklart inte har bemödat sig med att gräva fram lagom till betalningen. Och sedan den sinnessjukt noggranna kollen av kvittot, och ta mej fan visst drogs det inte 40öre rabatt på leverkorven. Såklart visar det ju sig att rabatten är dragen och allt är i sin ordning, med den enda skillnande att kön bakom nu är fyrtio meter längre. Gutt.

Gnäller på ungdommars nerhasade byxor gör dom också, men det går utmärkt att fläka ut sina åderbrocksben under den svettluktande polyesterklänningen framför folk på apotekets väntbänk. Ja jisses vad gamla kan lukta, som om varken duschen eller tvättmaskinen fungerar som den ska. Helt respektlöst mot oss medmänniskor.

Du nåde den som hackar på en stackars gammal, de som byggde sverige, de som har slitit i hela sina liv för brödsmulor och vatten. Nej vet hut. Det ska respekteras, tas hänsyn till och daltas med. För rött läppstift och gubben Göte kan inte längre fokusera på kölappen, tatuering på armen och tant Ester känner stroken närma sig. Om läppstiftet råkar vara världens bästa apotekare och tatueringen en mycket kompetent sköterska hör inte till saken...förtroendet är som bortblåst när bläcket skymtar. Gutt att landstinget i Blekinge anpassar sina regler efter ofräscha fördommar. Tänk om de skulle anpassa sig efter mina fördommar istället, då skulle kön på vårdcentralen kortas avsevärt. Hygien hit och hygien dit, är det några som brister i hygienen så är det dom gamla.

Bloggmorgon

Idag var det riktigt kul att läsa folks bloggar... har myst framför datorn en helt timme. Lärt mig en del om Emmas liv, skrattat åt Nios klockrena inlägg och plöjt Tezas blogg.

Gutt att det fortfarande finns människor som orkar blogga dagligen, och som dessutom är bra på det. Förgyller min vardag.

Norr

Har lite hemlängtan så jag tar och rabblar lite norrländska ord tänkte jag...för även om jag tappar min dialekt titt som tätt så är det tryggt att luta sig tillbaka på gamla goda ord och uttryck.

Vars la jag pennan?Hästen betar på Lägdan. I Börsen har man pengar. Hjalle Säcklar. På fredagen är det gott med Ostkrokar. Jag Ids inte laga mat idag. Kan du He bort trasan? Om du sårar mig börjar jag Grina, vilket är det samma som att Lipa. Det flyger omkring en massa Boss. Jag tycker om att Fara hem. I norrland är det bra med Tjocksockar. Istället för rysning så säger man att man Hurves. Man fikar frukost.

Sedan vill jag bara få det sagt att man går på affärn och inget annat.

Jag funderar över om det bara är in norrland som man kutar eller om det finns även söderut, jag har då aldrig hört det här nere...inte om att springa jävligt fort iaf.