Att vara nöjd eller att nöja sig är det samma sak? Jag tänker att man vill känna sig nöjd, att det är målet med livet ungefär. Men att man inte vill vara en sådan som nöjer sig, som om man vet att det kan bli bättre men inte orkar ta sig dit.
Hade en nöjd-diskussion idag med sara, som menade att om man nöjer sig så utvecklas man ju inte. Sant, kanske. Fast jag tycker själv att jag hela tiden "inte nöjer mig" och hela tiden vill vidare. Något som nu snarare börjar likna någon sorts gräset är alltid grönare på andra sidan melodi istället. Detta leder snarare till inveckling än utveckling tycker jag mig märka.
Känns som om vi är en hel del folk i min generation som springer omkring i det här ekorrhjulet och jagar lycka, framgång och harmoni (eller nåt ditåt) men istället blir vi bara mer och mer förvirrade och ångestfyllda... Vore det kanske bättre om vi helt enkelt bara nöjde oss? För om det eventuellt kan bli bättre men det kommer att kosta dig ditt liv i tid för att hitta dit, är det då värt det?
tisdag 8 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag håller så med.
Inveckling tycker jag vi ska försöka undvika så mkt det går!
Jag tror det är lite av en gåva att vara nöjd med det man har (och jag menar inte på ett religiöst sätt). Men det är ju det där med "vad man har", det ska ju uppnås först, och den "vad man har-nivån" tycks ändra sig...
Oj nu kom Ingrid hem med dillchips, det känner jag mig väldigt nöjd med :)
Skicka en kommentar