Fotbollsfrun

Hon träffar inte alltid mitt i prick, men ibland blir det bullseye. Kan hända att jämställdhet inte bara handlar om pök, men nu är det ju passion/jämställdhet som debatten handlar om. Och är det något jag lärt mig i livet att sexlivet är nära förknippat med hur det står ställt i övrigt med relationen. Och om det är passion och sex kvinnor saknar i sina relationer så tror jag Malin har helt rätt. Mannen kan väl vara hur passionerad och kåt som helst, men va fan hjälper det när kvinnan alltid är slutkörd efter jobb, disk och städ. Så jag är helt på samma linje...jag går helt klart igång mer på en Henke vikandes tvätt än om jag ser honom öldrickandes framför fotbollen, medan jag viker tvätthelvetet. Precis som man får lära sig att inte äta godis innan mat borde man uppfostra sina karlar till att städa först - pöka sedan.

Into the wild

Ett absolut måste är att genast och bums se den filmen. Mitt hjärta har inte riktigt repat sig från timmarna igår, så när jag lyssnar på det tillhörande soundtracket är det med darr på ribban. Har på köpet åkt på en liten släng av Eddie Vedder feber nu också, min gud min gud hur kunde jag någonsin glömma hans ljuva stämma?

Nog sagt.

Middag

Man kan säga att jag ibland spårar ur när det kommer till sund kost. Den här veckan har varit påfrestande, det löser jag med att totalt glömma allt vad näringslära heter. Jag tror bestämt att jag precis ringat in mitt tjockisproblem. Jag äter mina känslor. Är jag glad, varför inte fira med god mat och vin? Är jag arg, ja då åker dajmen ner i magen innan jag ens visste att jag köpt en. Är jag stressad så hinner jag inte äta nåt genomtänkt. Är jag ledsen, ja då förtjänar jag lite tröst genom sötsaker. Inte bra. Tjuck man blir. Men varför måste kalorier vara så jävla gott?

Det kan vara så att jag alltid har dragits med detta problem, med skillnaden att jag i tonåren istället för mat hade alkohol. Det är jag ju inte direkt utan idag, men man är ju vuxen nu och har ju en knodd så man är ju så illa tvungen att skärpa sig.

Snus är även det högst sammankopplat till mitt välmående, eller ovälmående. Man skulle kunna tänka sig att jag har ett beroende... slutade snusa i måndags. Började i går igen. Ändå var det inte så jobbigt att sluta tyckte jag. Men det är ju så gott med snus.

Dålig karaktär heter det väl, men hur blir man av med den då?

Fortsatt obegripligt

Nästan 50% av alla som svarat i aftonbladets enkät tycker att den "moderne mannen" är för mjuk. Jag tycker att det är väldigt knepigt att förstå, speciellt om man läser denna statistik från Brå.
Vet inte ens vad jag ska skriva mer om detta, det är bra fruktansvärt sjukt allt. Funderar på vad denna enkäts resultat sänder för signaler till kvinnor som har blivit utsatta för mäns våld. Om män inte får vara mjuka så måste jag nog bli flata, för kvinnor ska vara väldigt timida har jag hört.

Arbetsbrist

Jag brukar alltid göra en liten kylskåpsalmanacka för kommande månad... har precis knåpat ihop september och något känns galet. (då syftar jag inte på att raderna saknas på sina håll,det är bildprogrammets fel - i verkligheten är den snygg)


Det är förfärligt deprimerande att titta på detta. Som synes är min rad inte fullsmeckad med jobb direkt, det går alldeles för segt för min smak. Om inte den här veckan ger utdelning på den fronten så tvingas jag utnyttja kontakter, för det behövs bättre cashflow i denna familj och jag är våran felande länk just nu.

I morgon ska jag ringa en massa förnedrande samtal och tigga lite. Opepp.

Obegripligt

Trettio steg bakåt, snurra runt till du blir yr och kryp sedan tre steg åt sidan. Där någonstans hittar du denna artikel, bland diverse illaluktande idéer och teorier. Den man älskar agar man???

Bjuda på sig själv

Jag är inte den öppnaste av människor själv... många må tro det men det är en annan sak. Men gud så jag älskar när andra människor bjuder på sig själva. Det finns verkligen människor som kan berätta det mest intima detaljer om sig själv redan innan man vet varandras efternamn, så borde vi alla vara. Det är så uppfriskande och härligt.

Med mina nära vänner är det inte mycket som hålls i det dolda, gud det vi inte vet om varandra vill jag verkligen inte veta för det måste vara så sjuka saker att man mår bäst av att sväva i ovisshet. Det bästa med att veta allt om varandras snesteg, musproblem och diverse ångestar är att man aldrig behöver känna sig onormal och skämmas... det är alltid någon som har haft något liknande, alternativt något värre.

Tänkte att jag skulle bjuda på nåt smarrigt om mig själv här i bloggen för att själv visa på lite öppenhet, men så tänkte jag ett varv till och nä det får fan va. Bäst jag håller mig till lagom. Man vet ju att det som hamnar i cyberspace är kvar for ever and ever. Nu ska jag gå och bajsa.

Sicko!

Tittade på Michael Mores film häromdagen, lovade mig själv att sluta gnälla över Sveriges telefontider och det eviga köandet för att få prata med någon inom sjukvården. Tre dagar exakt tog det innan jag nu måste få gnälla lite.

Idag skulle vi eventuellt åkt till Kalmar och shoppat, men eftersom jag måste ha tag i någon som kan kropp och knopp bättre än mig så måste vi nu vänta på ett samtal. De skulle ringa klockan 11.00 och vad är klockan nu? Jo det ska jag tala om...inte mindre än 13.20. Hmpf.

Naturligtvis har jag lämnat mobilnummer också, men det vore inte grant att sätta iväg till stan för att behöva vända om till vårdcentralen om de vill ha dit mig. För jag garanterar att då ringer de minsann när vi precis fått in siktet på Eleraffbutiken.

Nääää jag är innerst inne väldigt lycklig över att det kommer att kosta max 150kr för mig om jag måste till el doctor, istället för de hutlösa summor stackars amerikanare måste punga ut. Men fan vad jag vill göra nåt roligare idag än att vänta på någon som inte ringer.

What?

Fy fan vilket långt inlägg det blev. Inte så lyckat om man vill ha läsare... säger som Homer: Doh!

Jag är ju mamma också

Nu tänkte jag dra till med ett inlägg om mitt föräldraskap. Jag har nämligen några nya idéer att jobba med som har visat sig vara svårare än jag trodde. Här kommer det - håll i hatten.

Till att börja med... jag är inget stort fan av Maria Törnblom (jag är ju mer en Jesper Juulare när det kommer till föräldraskap) hon har säkert massor av rätt, men för lite för käck för mig kanske. Att sätta lappar på badrumsspegeln där det står att jag ÄR bra und so wieter är inte min melodi. Men. Jag fick en bok med Mia och enligt devisen gratis är gott så malde jag igenom den. 209 sidor blaha blaha var det. Förutom då två sidor som handlade om föräldrarollen.

Summan av kardemumman var ungefär att föräldrar i för stor utstäckning berömmer sina barn, för att på så vis bekräfta barnet. Detta är enligt M inte helt lyckat eftersom man då oftast kopplar berömmet och alltså bekräftelsen till barnets prestationer. Istället ska man bekräfta barnet som person. För ett barn är det upplevelsen som är viktig, något som vi vuxna ofta på automatik kopplar till prestation.

Som exempel, barnet gungar och ropar "titta pappa" varpå vi vuxna ofta svarar i stil med "ja oj va duktig du är som kan gunga så högt!". M föreslår istället att man kan bekräfta barnet genom att säga något i stil med "Oj, vad du gungar högt, va roligt du ser ut att ha!"

Man ska ge beröm till barnen, men det är just att man så slarvigt använder sig av ordet duktig eller bra och på så sätt värderar barnets handling istället för att bara dela upplevelsen med barnet som M vänder sig emot. Något som enligt M på sikt kan leda till att barnet börjar försöka leva upp till omgivningens förväntningar och att jaga bekräftelse istället för att känna att de duger som de är. (Hmmm känns det igen? Prestationsångest är kanske den största orsaken till min annalkande arbetslöshets-vad ska jag göra av mitt liv-ångest som varit på semester men nu tydligen fått VIP-biljett till höstens föreställning.)

Ja typ så menar M om jag förstått henne rätt. Dom där två sidorna i boken satte precis ord på något som jag länge tänkt men inte kunnat formulera. Tankarna har liksom surrat omkring helt osorterade i min hjärna. Så nu har jag gett mig fan på att jag ska börja vara förälder enligt dessa tankar. Alltså inte hela tiden slänga ur mig värderande kommentarer till Hjalle varje gång han lyckas få grötskeden i munnen eller lyckats kasta iväg en boll längre än till foten. Sedan kan det ju inte hjälpas att jag såklart alltid tycker att Hjalle är den bästa och duktigaste av kottar...han är ju min. Men jag vill inte att han ska växa upp och tro att man måste vara duktig för att duga. Det är ju inte det som är viktigt i livet.

Men nu till det svåra, att leva efter sitt tyck. Ujujuj. Jag har aldrig tänkt på hur ofta man säger saker som "åååå va DUKTIG du är", nu när jag börjat uppmärksamma detta så blir jag ju rädd. Det hoppar ur munnen innan jag ens hunnit tänka. Så tänker jag att nähepp nu ska jag dela hans upplevelse istället. Å va svårt det är. Jag tror på allvar att jag har använt berömmet för att det är ansträngande att komma på något annat att säga. Nu måste jag ju tänka. När han kommer gående och ser så jävla överlycklig ut (över att kunna ta sig fram på egen hand) så måste jag sänga mig med ord som "å va spännade du har som kan gå vart du vill" eller nåt annat genomtänkt som verkar passa med hur han känner för stunden. Det kanske verkar som en bit tårta, men jag lovar det är ansträngande för min hjärna. Å va duktig du är sliker ju ur utan att jag behöver tänka.

Jag och Henke har diskuterat detta och är på samma sida, men vi vill ju också att Hjalle såklart ska få höra att han är duktig ibland. Men när vi börjat tänka på detta och observera varandra med Hjalle så blir det så tydligt hur man säger duktighetsberömm titt som tätt utan att det behövs eller hör till saken. Han behöver att vi ser när han gör framsteg och att vi delar hans glädje eller förstår hans sorg över när han själv känner att livet är spännande, jobbigt, roligt eller ledsamt. Så nu är det en jävla massa år av hjärnverksamhet att se fram emot. Hjalle ska växa upp och veta att vi är lika stolta över honom om han blir nobelpristagare eller bagare, man duger som man är.

Woooosh så stora visioner och tankar man har. Enkelt att vara förälder - don´t think so.

Mecklaroutfit en torsdag

Skulle på arbetsförmedlingen idag så jag snobbade till det igen. Inget jobbsöksmöte direkt men nu för tiden söker jag tillfällen att klickklacka fram i Emmaboda. Detta kan vara en bieffekt av att ha varit hemma med Hjalle i nergrötade och kräkiga kläder i 10månader.

På arbetsförmedlingen blev jag varmt mottagen av en karl som inte brukar titta upp från sitt skrivbord. Han steg upp och kom emot mig med ett stort leende och ett handslag redo. Jag såg nog ganska ställd och frågande ut och fick inte upp min egen hand, eftersom jag inte var i fas med vad som hände. "hej..........paus paus........eh... hmn...du är inte från försäkringskassan eller???" säger han förvirrat. "nä jag ska träffa Göran" säger jag lite förnärmad över att ha blivit ihopblandad med någon nucka från fk. " JASSÅ" säger han och lommar därifrån skamsen. Först efter en stund fattar jag att han omöjligt kunde tro att en arbetslös Emmabodabo kan gå klädd i annat än paltor och träskor... alltså var jag nog från fk.

Efterom det inte är min vanliga klädstil så har han kanske rätt egentligen, jag brukar ju faktiskt glida omkring i bekväma kläder men det stör mig ändå. Att kläder gör så mycket. Ja det kan ju hända att jag överanalyserar, men förmodlisch inte det gör jag ju aldrig, nope nope. Funderar på att ta det till en ny nivå och knalla in till försäkringskassan för att söka jobb, de kanske köper min bluff. När anställningsbeviset är undertecknat så kommer jag i min vanliga slappstil. Vore kul att dyka upp på ett kontor med converse, baggyjeans med grötfläckar och Deftonesmunkjackan.

Träffen med Göran gick som vanligt. Han pratade om sitt liv och skrev i min handlingsplan att jag med min inställning kommer att få jobb inom en snar framtid. Sedan pratade han vidare om hur det gick till när han gjorde sin värnplikt och att hans dotter var på bröllop förra året. Det ska han ha cred för Göran, han är precis som vanligt vare sig jag kommer i mecklaroutfit eller kräkbyxor. Om han gör så stor nytta i mitt jobbsök kan ju diskuteras men han är en glad prick som inte dömer grisen efter säcken.

Vad är det med getingarna i år?

Det är galenskap. Henke tömmer våran getingfångare varje kväll, i förrgår var det rekord på nästan 60getingar. Snittet ligger nog kring 40 per dag... på våran balle! Det är för jävligt. En fin sak ute på ballen är dock att prunket tar sig nu igen, var där idag och styrde upp det hela så nu ser den fin ut igen. Men man vill ju ändåå inte vara där bland alla getingar men ändå. Fin är den innifrån.


Chilin och tomaterna är redo att skördas

Dusch

Jag har ett problem. Jag har aldrig riktigt kunnat bestämma mig för om jag ska duscha på kvällen eller på morgonen... mycket stort dilemma. Jag vill inte lägga mig i sängen med dagens beläggning på mig. Näe jag vill vara nyduschad och nyinsmörjd med kokkoslotion som enda klädesplagg. (nu kan man ju nästan tro att jag skriver inlednigen till någon erotisk novell men tyvärr). Om sängen dessutom är renbäddad, ja då finns det ingen hejd på hur mycket jag njuter av att lägga mig. Helt oslagbart är det. Men... å andra sidan känns det inte ok att starta dagen utan att duscha bort all sömn. Man behöver ju duscha för att vakna till. Dessutom finns det få saker som luktar så gott som när man har nytvättat hår, precis så vill jag lukta. Men detta kräver ju morgondusch. Ack och ve. Min hud är way för känslig för att palla dusch 2ggr per dag så jag tvingas alltid välja. Beslutet tas alltid på kvällen innan jag ska sova och då känns det helt omöjligt att skippa en varm och lång dusch, så på morgonen har jag inget val. Jag vaknar med håret helt mongotorkat och svär över att jag ännu en gång valt galet. Här sitter jag alltså nu och känner mig lite seg, luktar sömn och har håret åt alla håll och lite till. Å jag som ska ha en dejt med arbetsförmedlingen idag. Skit!

Höst

Nu vill jag faktiskt snart att hösten ska komma. Idag köpte jag nytt nagellack i mörklila. Jag är peppad på träning igen efter sommardvalan. Jag har fixat fram mina ljus lite smått, köpte ett nytt doftljus idag som står vid sängen och luktar nåt så mycke jävulskt gott. Ballen har vissnat och endast getingarna trvis därute nu. Jag är redo för frostiga morgnar med citronte. I garderoben hänger höstjackan och väntar, stickad mössa är beställd från HM.

Bara ett jobb nu så lovar jag att ta emot kylan med öppna armar.

Nåt nytt?

Hmmm njae....fötutom att jag har fått en lillasyster... nja rätt lugnt...

Kläder

Har precis upptäckt att man blir väldigt mycket trevligare bemött av somliga när man är har mecklarkläder på sig. En spännande men kanske mest skrämmande erfarenhet. Från och med nu tänker jag se till att fixa arbete enbart genom min nya snobboutfitt. Ska samtala med Göran på arbetsförmedlingen om denna djärva plan. To hell med referenser och betyg. Nu blir det mer fokus på piffpuffande och överdressat.

Idag denna levendereklampelaroutfit
Plats: Tallbacken, (där min chef har kontor) skulle lämna in lönerapport.
Håret: Plattat , diskret tillpuffat, ingen lugg + svart smalt diadem.
Fejjan: Sober makeup med mycket mascara...svartbrun dock.
Överdel: Turkos topp med liten puffärm, tight svart väst med knäppta knappar.
Nederdel: Mina skräddarsydda svarta byxor, tight upptill vida från knä och ner.
Skor: Platta svarta "klackeskor"

Resultat:
1 st Trevligt och låååångt samtal med en kvinna som jag träffat många gånger men som inte varit intresserad av samtal innan. 1 st trevligt långt samtal med min chef som iofs alltid varit intresserad av samtal. 1 st jobberbjudande från person som jag aldrig tidigare träffat.

Jobbar mitt sista pass ikväll så nu väntar jag med spänning på att höra av från min eventuellt nya chef någon gång nästa vecka. Pliiiis ge mig jobb så att jag slipper den förbannade a-kassan.

Klockrent en vinkväll med exet

FL

Alltså, varför hamnar jag alltid i fällan. Jag är ju själv inte helt förtjust i folk som bara bloggar om vad de gjort under dagen (eller jag kan ju älska själva folket) men inte bloggen. Och ändå så gör jag samma sak själv gång på gång. Nu är det inte så att jag är ointresserad av folks vardag, den kan vara hur kul som helst att läsa om. Det är ju nästan skrämmande att man tillslut kan få för sig att man känner bloggaren om man följt den tillräckligt länge. Men att bara läsa "idag har jag fisit" eller "idag köpte jag en liter mjölk och träffade en arbetskollega" blir rätt trååååk i längden. Jag älskar ju när folk svävar iväg i lustiga funderingar och små vidsidanav anekdoter. Eller skriver något smart och provocerande. Det bästa är kanske när någon skriver något högst korkat och man funderar över om det är på rikt...för då går man ju igång och vill argumentera.

Kanske är det därför som jag har en förmåga att spendera väldigt många minuter på familjeliv... vill man ha korkade inlägg att hugga på så är det the place to be. Det är ju inte så ofta till vardags som man behöver upplysa folk om att man inte blir bög av att bära rosa och att man inte kan påstå att alla romer lever på att stjäla. Förmodligen så gör mina smarta smarta inlägg ingen skillnad, trist nog så verkar folk inte kunna ändra uppfattning... men det känns gutt att slänga käft. Kanske är det inte en helt tokig idé att börja umgås lite med folk som är av en annan uppfattning än jag själv, det är ju helt klart roligare att ha debatt än bara medhåll. Hmmmn ska spåna vidare på den. Så hur gör jag nu? Ska jag ragga debattvänner på familjeliv?

Jag tänker iaf börja med att locka hit dem till bloggen!

Ensam hemma i helgen

Tyvärr bara för att jobba... tänkte ändå skåpsupa lite i kväll, bara för att jag kan. Hej vinflaska. Vad är det för väder ute egentligen, känns verkligen som om växthuseffekten har kommit igång på allvar nu... hela jag är helt genomsvettig. Längtar faktiskt efter lite kyligare klimat, alternativt finväder så att man kan gotta sig i solen. Det här klibbiga grådiset ger jag inte mycket för.

Kul jag är då som bloggar om väder. Hmmmm men vad annat har jag på hjärtat? Jo jag kan ju meddela att jag har sökt arbete som enhetschef... Funderar lite på hur vis man är om man skriver bakrunden till detta här i en tid då alla googlar upp information om andra. Jag lämnar det. Ska bli otroligt intressant att se vad som kommer ut av detta iaf, jag väntar med spänning.

Nä men om jag skulle ta och pula in flarran i kylen då så att jag kan sätta igång med mitt fredagsnöje.

La familia

Seriösa som vanligt...

Nu är vi hemma igen efter vår härliga Norrlands semester. Det är med vemod såklart, men det är ändå alltid skönt att komma hem till sitt. Speciellt när det fanns trevliga gäster som väntade hemma i lyan. Det kanske jobbigaste med att semestern är slut är det faktum att hösten faktiskt närmar sig med stora kliv. En högst osäker framtid fyllt av ågren. Såklart.

Från en sak till en annan... jag har kommit på mig själv med att älska uttryck som "inte den vassaste kniven i lådan" och "inte den smartaste av katter" funderar lite över vilka liknande uttryck som kan användas för att charmigt omskriva ett pucko. Har ni några så tipsa gärna.