FL

Alltså, varför hamnar jag alltid i fällan. Jag är ju själv inte helt förtjust i folk som bara bloggar om vad de gjort under dagen (eller jag kan ju älska själva folket) men inte bloggen. Och ändå så gör jag samma sak själv gång på gång. Nu är det inte så att jag är ointresserad av folks vardag, den kan vara hur kul som helst att läsa om. Det är ju nästan skrämmande att man tillslut kan få för sig att man känner bloggaren om man följt den tillräckligt länge. Men att bara läsa "idag har jag fisit" eller "idag köpte jag en liter mjölk och träffade en arbetskollega" blir rätt trååååk i längden. Jag älskar ju när folk svävar iväg i lustiga funderingar och små vidsidanav anekdoter. Eller skriver något smart och provocerande. Det bästa är kanske när någon skriver något högst korkat och man funderar över om det är på rikt...för då går man ju igång och vill argumentera.

Kanske är det därför som jag har en förmåga att spendera väldigt många minuter på familjeliv... vill man ha korkade inlägg att hugga på så är det the place to be. Det är ju inte så ofta till vardags som man behöver upplysa folk om att man inte blir bög av att bära rosa och att man inte kan påstå att alla romer lever på att stjäla. Förmodligen så gör mina smarta smarta inlägg ingen skillnad, trist nog så verkar folk inte kunna ändra uppfattning... men det känns gutt att slänga käft. Kanske är det inte en helt tokig idé att börja umgås lite med folk som är av en annan uppfattning än jag själv, det är ju helt klart roligare att ha debatt än bara medhåll. Hmmmn ska spåna vidare på den. Så hur gör jag nu? Ska jag ragga debattvänner på familjeliv?

Jag tänker iaf börja med att locka hit dem till bloggen!