One Two Three

Så många dagar är det kvar att sova i huset. Sedan på Onsdag kommer mamma, då tar vi vårt pick och drar till Växjö. Men innan dess har vi en hel del att göra. Kavla upp ärmarna för sista gången. Sedan vill jag fan ha ett glatt samtal från mäklaren. Jag vill ha hit folk som vill ha vårt hus. Efter påsk får dom komma, hur många som helst.

Å där kom det

Nu är jag upprörd igen, äntligen. Anledningen är debatten om hämtningsstressen... alltså småbarnsMAMMOR som känner sig som sämre föräldrar om de hämtar barnen sent på förskolan. Efter tre är tydligen en magisk gräns.

För er som inte orkar läsa, så kan debatten sammanfattas med att det å ena sidan framhålls att kvinnors karriär står på spel eftersom det råder någon slags tävlan om att vara den bästa mamman. Det ekonomiska bortfallet som blir av att mamman går ner i tid vägs upp av att pappan måste jobba mer.

Å andra sidan anser en "barnexpert" att det är direkt skadligt för barn under tre år att vistas för mycket på förskolan. Och diskussionen är igång. Det som upprör mig är att diskussionen handlar om helt fel problem.

Att barn inte ska spendera tio timmar om dagen på förskolan är väl inte en helt galen tanke, men tyvärr verklighet för väldigt många barn. Så långt är jag helt på "expertens" linje. Jag är också helt med på tanken om var jämställdheten är på väg när man basunerar ut farorna med att barn inte kan knyta an till sina föräldrar om man lever på förskolan. Man kan liksom hålla med båda parter helt och hållet, men ändå inte köpa debatten.

....För varför i hela helvetet snackar vi inte om papporna?

Varför måste det vara kvinnornas karriärer som ska backa för att barnen ska få spendera lite tid med sina föräldrar. Lever vi i ett så uppkukat samhälle att det för kvinnan bara finns att välja mellan att försaka sin karriär eller låta barnen växa upp på förskolan? Och mannen då, han måste göra karriär och får träffa sina barn på helgerna. Inte konstigt att fredagsmys har blivit nya religionen.

Jag och Henke delar inte millimeter på allt, men vi försöker pussla och planera för att Hjalle ska få vara så lite som han kan på förskolan och att han får möjlighet att vara med båda sina föräldrar i samma utsträckning. Det gör vi tillsammans, och det är ett jävla slit men jag är helt övertygad om att det är det bästa ett barn kan få... två föräldrar som båda vill ha en lika stor del i barnets liv. Ibland skiter det sig, planeringen spricker, någon måste vara på jobbet när det var ens tur att vabba, man kan inte påverka arbetstiden alla gånger and so on... Men man försöker i alla fall.

Det är inte det mest ekonomiska alltid, att ge sitt barn rätt till sina båda föräldrar. Men tillhör man familjerna som förlorar mycket på jämställd uppdelning så har förmodligen en av parterna en högre, relativt god inkomst (gissa könet på den) så vi snackar inte direkt fattiga familjer här. Det handlar nog inte så ofta om att få gröt på bordet eller inte för dessa familjer. Eventuellt om man ska ha alla tevekanaler och prenumerera på fem tidningar och käka ute på helgen. Eller så bor man fancyshmancy och rullar dyrt. Grejer man tycker att man skulle kunna skippa eller prioritera till förmån för att kunna leva mer jämställt.

Och inget skit nu om att det ju finns ensamstående... då har man kanske inte mycket till val. Jag upprörs över folk som har valmöjligheter utan att de verkar fatta det.

Pfjuh... upprörd en fredagskväll.

Borttappat

Jag saknar mina åsikter lite... Rycker på axlarna åt lite allt möjligt. Börjar man bli gammal och mesig när man spontant mest tänker; Men Orka.

Måndag

Man kommer hem till fina Hjallefisen. Vi har en go eftermiddag med mycket skratt och mys. Jag reder ut det ena med det tredje utan att det känns som om jag ska dö. Nu är klockan 20.41 och jag ligger i sängen nyduschad med en känsla av blääääääääääääääääääääääääääää. Hela min kropp känns urvriden. Halsen har blivit bättre och bröstsmärtorna är inte lika jävliga men lik förbannat är jag helt slut i kroppen. Och nu kom jag precis på att jag inte orkar trycka så värst mycket mer på tangenterna.

Men OJ vad jag längtar tillbaka till vår lägenhet. Helgen har varit så mysig. I vårt hem utan möbler.

Hemnet plus ny potentiell vän

Sådär ja nu ska Emmabodaborna gå man ur huse för att titta och buda på vår lya. Jag är så nervös så att jag snusat sönder min överläpp. Inte blir det bättre av att Henke kommer hem med idel berättelser om arbetskompisar som haft ute husen flera månader utan napp. Snälla snälla någon bli lite förälskade i vårt hus. Vi blev ju det så rimligen borde någon annan kunna fatta tycke och se potentialen. Att vi sedan inte bodde kvar länge nog för att göra något av visionerna hör ju inte hit.

till annat...

Jag har anat det, men idag fick jag den där riktigt goa känslan... bekräftelse på min intuition typ. Det finns en tjej på jobbet som jag ser stor ny-vän-potential i. Hon heter Emma och vi har aldrig umgåtts riktigt. Men jag känner på mig att det bara är en tidsfråga. Och det bästa är att jag tror hon gillar mig också. Woohoo. I morgon ska vi ut och afterwörka, min plan är att försöka charma henne totalt då. Hon har dessutom (och det här är så finfint för det är oftast så att jag faller för barnlösa vänner) en dotter som heter Minou som är i Hjalles ålder. Och som om inte det vore nog så bor hon typ där vi ska bo. Och nej Linda jag har inte alls bytt ut dig nu, du får också vara med.

Så nu har jag (typ) både mitt Medium (mycket mycket rolig Ulle) och en Emma att förlita mig på när jag anländer till Växjö. Ja självklart finns det fler fina folk, som underbara Ingrid (som nästan har barn ju) och annat löst från jobbet. Men det är så härligt när man är lite sådär nyförälskad.

Sedan har jag ju alla andra fina vänner både häran och däran. Men tyvärr inte någon av dessa på snabbesöksavstånd.

Ny bostad

Jorå... inte utan att det ska bli skönt att slippa alla jävla trappor. Hur vi ska få plats är en annan sak. Minus 70kvm.

Och lite beslutsångest

Jag funderar på om jag ska skaffa en blogg med lösenordsskyddade inlägg. Jag har på tok för dålig koll för att våga riktigt skriva allt jag vill här. Blir fegare med åren...

Jahapp

Så det är i år folk bestämmer sig för att gifta sig. Folk är synnerligen mogna och modiga.

Och jag är bitter och cynisk.

Vardag en lördag

Mja det känns sådär va med en bajsblöja som ligger utanför sophinken. Irriterande nära.

Somliga har ett litet påskpynt, liggandes framme året om.

Jag var inte sugen på Hjalle önskemat idag. Istället för köttbullar och potatismos. Medan jag i godan ro fixade våra två maträtter så gick hjalle loss med nån limtub han hittat (var???) på bordet OCH på hela datorn. Från lördagstrivsel till helvetesmorsa på två röda. ********ungar till att vara diskreta när dom hittar på hyss. Som tur va fick vi bort allt. Sedan kramades vi och sa förlåt. Hmpf. Varför va det nu som vi tackade nej till tilläggsförsäkring som täcker allt? Var det smart?

Tillslut lite ro i hemmet. Tittar på Bee och smaskar chips. Lägg märke till den lilla påsen naturchips som gjort entré. Perfekt med en till Hjalle och en till Mamma.

Lite foton som bevis.

Man får stå ut med att se bilderna i en väldigt ologisk ordning eftersom jag inte orkar tjafsa med bloggen just nu. Men här är delar av vårt hus, somliga delar mindre fina än andra. Men framförallt vill jag att samtliga lägger märke till städprojektet som vi svettats med. Någon som vill förverkliga sin shabby chic-dröm i Emmaboda... Bara att slå till.

Alltså... den där väggen. Hade jag haft mer ork hade den också blivit vit. Men förstå hur många strykningar den skulle behöva.




Inte direkt husets hjärta, men se städat är det. Jag vågar nästan slicka toaletten.

Den som hade varit modig hade slitit bort plasten och slipat fram trägolvet. Men vi har för lite tid för att starta upp ett sådant projekt.






Pjuh... och Tack alla vänner.

Snart så...

Tack vare underbara vänner så är det äntligen färdigt här hemma (typ) så till veckan kommer mecklaren hit för värdering. Jag är utom mig av nervositet. Snälla snälla hoppas han är hoppfull.

Norrland / Utrikes

Kollar lite priser inför norrlandsbröllop i sommar. Vi tar oss billigast uppåt genom att betala tiotusen kronor till SAS. Det är ju ett jävla rån för gudarna. Vi får hoppas på dalande priser eller att söksidan hade nåt systemfel och missade en bunt billigare resor.

Ok Elise Claeson

Män behöver få leka ihop för att kvinnorna har makten... "Det här pratar vi sällan om; det passar inte in i den feministiska ordningen över hur Sverige är. Den säger att kvinnor är maktlösa, eftersom vi inte sitter i börsbolagens styrelser och ledningsgrupper. Att ha makt i hemmet och familjen är ingen riktig makt, eftersom makt över människor inte är lika viktigt som makt över pengar. Eftersom mannen ofta tjänar mest har han alltid makten, även i hemmet. Tror feministerna.

Man behöver inte ha sett ”Våra värsta år” för att veta att det är fel. Pappa Al Bundys pengar rycks snabbt ur hans händer av hans fru Peggy. Det är hon som är chef över hushållskassan, det vill säga hans pengar. Så är det i nästan alla familjer. Mommy rules.

Bra film och tv är sällan påhittad; bra film och tv skildrar verkligheten – det är därför den är bra och rolig. Vi känner igen oss."

Att bestämma kulör på den vita väggen och vilka par som ska bjudas till lördagsmiddagen det är makt i dess rensate form. Stackars förtryckta män. Stackars Elise också för den delen eftersom hon uppenbarligen är helt utan smak för vad som är underhållande teve.

Trevligheter

Egentligen borde jag göra nytta hemma... men vem är idioten som tackar nej till alkohol och bubbelpool? Det skulle jag aldrig få för mig. Så jag får väl slita röv på bakislördagen istället antar jag.

I övrigt får det nog bli tomt på bloggen, när jag väl har tillgång till dator så slår det mig att jag inte har så mycket att framföra. Inga upprördheter, iakttgelser eller händelser värda att basunera ut.

Blogg

Det grämer mig nåt så fruktansvärt att jag inte kan häva ur mig lite skitsnack på bloggen. Jag kan inte för att det dels kan läsas av fel personer. Och så dessutom för att jag försöker bli lite mindre av en gnällare. Men frågan är om det liksom räknas bara för att man håller inne med tugget, är man inte en tjurfis om man inte säger det högt? Lite som träden i skogen när dom faller grejen. Eller nåt. Jag är iaf jättesur innombords idag, men utåt är jag munterheten själv. Undrar hur länge den bubblan håller.

Nu ska jag i alla fall betala våran första hyra till lägenheten... Woohoo.