Dekadens

Ja ni ser ju själva... man mår inte fint om man inte får sova. Jag brukar duscha, sminka mig och piffa lite extra varje morgon nu sedan jag blev mamma. Detta för att inte förvandlas till en såndär "jag bryr mig inte hur jag ser ut längre nu när jag har blivit mamma". Men idag gick något snett. Nu när jag tänker efter så har jag nog inte ens borstat gaddarna. Uff. Nya tag i morgon.

De två bästa köpen idag:

Uffauffasnygg lampa, tack för julklappen mamma. Och en helt fantastisk dammsugare, dustsucker, snabeldrake. Äntligen är vårt hem sanerat, den var dyr men ack så bra. Nu är även självaste ryamattan ren igen.

Ja beskåda förresten min underbara lilla familj, dom ska jag hänga med nu. Det bästa som finns. Och vin med vänner såklart. Och att vara hos mamma i norrland. Ja faktiskt där har ni nog mina favorit sysselsättningar.

Slänga en konservburk i soppåsen...

Japp jag gjorde precis det. Sedan började jag fundera på det här med miljön, det stora klimathotet, jodrens undergång och så vidare. Borde jag skämmas för mitt sopsorteringsslarv? Formodligen. Bidrar jag till allt varmare vintrar och högre havsvattennivåer? Definitivt. Men jag undrar om det har så stor betydelse egentligen. Jag funderar också lite på hur länge folket kommer att vara "miljömedvetna" innan allt fler börjar tumma på reglerna. 2007 blev ju verkligen året då klimathotet förvandlades från något man läser om på sida 76 i Geografiboken till rena hysterin och moralpaniken.

Visst, jag tycker också att det är illa med uppvärmingen av vår lilla planet... och jag förstår ordspråket ingen kan göra allt men alla kan göra något. Men varför har just sopsorteringen blivit det nya svarta? Jag kanske är väldigt dåligt informerad, hemmafru som jag är. Men jag tycker allt att det rimmar lite illa att sortera och känna sig duktig och i samma veva handla importerade kläder, dricka latte på hippa fik och resa på weekendshopping till London. Varför får man onda blickar när man erkänner sitt sopfusk, men inte när man köpt en snygg jacka på HM? Jag kanske är en sopslarver, men jag reser sällan, handlar inte så mycket kläder och kaffet jag dricker är ekologiskt. Är det så att man bara räknas som miljövänlig om man gör medvetna uppoffringar för miljöns skull?

För om jag ska vara ärlig... Jag skulle gärna resa om jag hade råd, jag shoppar inte så mycket kläder för det är jag för fet för och det ekologiska kaffet köper jag för att det är lika billigt som det vanliga, till stans goda latte tar jag mig sällan på grund av lathet. Jag är nog lite ofrivilligt miljömedveten. Nu ska jag gå och plocka upp den där jävla konserven, skölja den och lägga den i sorteringsbacken där den hör hemma. Så kanske jag också kan resa till usa med gott samvete?

En gnutta poesi...

Jag stal ett test av någon... Samla vuxenpoäng.

Jobb (1p), visitkort (1 p), konferens (1p), bor hos föräldrarna (-2p), sambo (1p), förlovad (1p), gift (2p), skild (3p), barn (2p), villa (2p), bil (1p, kombi +1p), husvagn/båt (2p) , hund (1p), garage (1p), lån (1p), gemensam ekonomi (2p), pensionsspara (2p), storhandla (1p), ICA-kundkort (1p), rabattkupong (2p), hushållsassistent (1p), diskmaskin (1p), symaskin (1p), dubbelsäng (2p), julgran (2p), morgontofflor (1p), långkappa/rock (1p), gråa hår (1p), celluliter (1p), morgontidningen (1p), korsord (1p), välja att inte svara i telefon (2p), putsa fönster (1p), tapetsera (1p), svampplockning (1p), långfärdsskrillor (1p), parmiddagar (1p), vinprovning (1p), buggkurs (1p), partaja till gamla vinylhits (1p), whiskey (1p), lättöl (2p), kaffe på maten (1p), After Eight (1p), söndagsstek (2p), Viktväktarna (2p), Friskis och Svettis (1p), Bingolotto (1p), Allsång på Skansen (2p).

Totaly: 18vuxenpoäng...damn it jag som lullar omkring i tron att jag är tonårsmorsa. Hade barnmorskan rätt alltså? Jag är medelålders typ lixom. Äntligen fick jag iaf nytta av att jag är arbetslös, icke penisonssparande, för fattig för morgontidning och inte lärt mig njuta av whiskey.

Ellos, mitt kära Ellos.

Jag måste ju skriva den spännande fortsättningen på min lilla elloshistoria. Trodde ni allt var över...? icke sa nicke! Efter mitt förra Ellos inlägg blev jag upprörd på nytt. Kände att jag inte bara kunde luta mig tillbaka och låta postorderföretagen trampa på oss oskyldiga landsortsbor som aldrig kommer till stan och därför förvisas till allehanda tantkataloger i hopp om räddning. Så jag skrev ett mail. Detta eftersom jag inte vill riskera att upprepa tidigare fadäs med svordommar och tonårsfasoner.

Jag fomulerade mig vuxet och förklarade missförståndet och hur jag kände mig dåligt bemött osv osv. Nöjd somnade jag med huvudet mot kudden den kvällen. Dagen efter loggade jag in på hotmail ohälsosamt många gånger och tillslut kom där ett svar från TantEllos. Inget vi beklagar eller så men väl ett

"Jag kommer att justera bort denna summa från din faktura för denna gång."

Det förstår ju vem som helst att detta egentligen betyder: å du dryga pucko till kund, må vi aldrig mer ha med dig att göra. Är 79kr så jävla mycket att tjafsa om? Vi skiter väl i det då. Men det skiter jag i bara jag slipper betala. Nu kunde man ju tro att jag ska avrunda med slutet gott - allting gott...men näpperligen. För i fredags [efter mailet från TantEllos] kommer ännu ett litet brev från Ellos. En fanfar om jag får be... Ännu en faktura, denna gång på 129kr.

Det hela har ett väldigt stort underhållningsvärde för mig, så det var faktiskt lite med upprymdhet istället för upprördhet som jag idag författade ännu ett mail. Svaret låter sig dröja...

To be continued...

Tiden.

Omöjligt att dygnet alltid har exakt 24timmar. Inte 24 exakt lika långa timmar iallafall. Jag kliver upp någon gång mellan 6-9 på morgonkvisten och är vaken till spöktimmen oftast, en relativt lång dag. Under denna dag kan man hinna med en hel del, det är ju helt klart ett alternativ. Eller så kan man få absolut ingenting gjort - som jag då. Jag åt precis min middag eftersom jag inte hunnit med den under dagen, lunchen bestod av en macka på stående fot. Man kan tro att jag är en karriärkvinna i storstan med många järn i elden. Nu vet ju alla som känner mig att jag är en slö mamma utan arbete boendes i centrum av ingenstans.

Det är som om minutvisaren spelar mig ett spratt varje gång jag tittar på klockan. Som igår när jag samtalade med mamma och jag frågade henne vad klockan var eftersom jag tyckte att Hjalle verkade ovanligt trött. Jag trodde att den var kring 16... det visade sig vara 3½timme helt fel.

Det är lite jobbigt tycker jag, det där med att jag inte hinner med mig själv riktigt. Varje dag har jag en inre lista på saker som jag vill få gjort [små obetydelsefulla saker men ändå] och varje kväll när jag lägger mig kan jag konstatera att inget blev gjort idag heller. Listan över folk som jag planerar att höra av mig till börjar bli oroväckande lång. Dessutom är några av dom till folk som jag inte pratat med på länge länge så jag vet ju hur långa de samtalen kommer att bli. Vilket leder till att jag aldrig hinner klämma in dem... som i sin tur leder till att det går ännu längre tid. Gaaaah.

Så vad gör jag då hela dagarna? Mja... säg det. Hänger med Hjalle, typ. Bloggar lite. Hänger lite till med Hjalle. Jag tänkte att jag nog skulle bli trött på att gå hemma själv med bebbe, men icke. Snarare är det så att jag fasar inför dagen då jag ska återanpassas till det sociala livet igen med arbetskamrater och gud å hans mormor. Bara 2 månader kvar. Fyfyfy. Jävla minutvisare till å rusa fram.

Aooooo.

Jag är helt ledbruten och trasig idag. Förstörd ända in till självaste själen. Anledningen? Två timmar badminton igår. Sandström/Jäghagen skulle spela lite lugnt eftersom det var 2år sedan(!!!!!)någon av oss rörde på fläsket. Jo säkert att ett sambopar kan ta det lite lugnt... det blev såklart på liv och död. Jag hade svårt att andas efter timmarna tu. Och idag har jag vissa svårigheter att bära min son. Min underarm är svullen av överansträngningen.

Vi bestämde oss för att göra detta till ett återkommande inslag på fredagar, för blodsmaken till trotts så var det sjukt roligt att spela fjäderboll igen, efter 10års uppehåll. Dessutom ska jag börja träna på gym, nu ska min ruttna kropp få sig en åthutning har jag tänkt. Så från att ha varit lika fysiskt aktiv som en begraven ska jag alltså nu chokera mina slappa lemmar med motion flera gånger i veckan... undrar just hur detta månne sluta.

Avocado

Blev jättesugen på avocado när jag var på ica idag, helt perfekt mogen var den. Men jag hade ingen bra ide på hur jag skulle förtära denna läckerhet. När jag kommit hem så letade jag lite i skafferiet och komponerade ihop detta:

Solrosbröd + mjuk skivad avocado + mogen saftig tomat + örtsalt... till detta en kopp grönt citronte. Oboy Oboy vilken enkel och billig väg till njutning! Dessutom nyttigheter för en dallrig mammamage.

Oooouuuff!

Har feta huvudvärken idag, känns som det kommer att bli en seg dag. Dessutom är karln och jobbar, Hjalle sover och internet är trist. Opepp är dagens ord.

Jag som SouthParkDude.

Gnällkärringen

Förra veckan ringde jag och klagade på Ellos för deras omåttligt dåliga information och service. Efter en kvarts samtal med en sjukt dryg och hal dam inser jag att jag inte kommer någonvart och tvingas konstatera att jag nog måste betala 79kr för pappret som de felaktigt skickat mig för 2:a gången. Då tryter mitt humör en smula och jag hör mig själv utbrista Jävla Kärring(!!!) Sekunden därefter slänger jag lite generad på luren som pricken på moset. Moget nåt fruktansvärt. Tror eventuellt att mitt omogna agerande var någonslags panikartad motvikt till att jag numera är såpass mycket tant att jag ens skickar efter något från Ellos av alla ställen. Som var fulfulfult och returnerades kvickast!

Mitt andra gnäll var via mail till en sida jag köpt parfym ifrån. Parfymen hade nämligen läckt en smula, vilket störde mig. Jag slarvade lite hastigt ihop ett mail som jag idag hade fått svar på. Jag skummar även igenom ursprungsmailet och får då se att jag i all hast råkat skriva satan istället för stans, såg aningens malplacerat och tourettigt ut. Men jag får 100kr i kompensation för de ljuva och dyra droppar jag gick miste om. Woohoo!

Det kära Ellos... det är bra kundbemötande. Och jag kan ställa mig till den pinsamma skaran av gnälliga kärringar som finns i detta rike. Fy från och med nu ska jag se till att syselsätta mig mer så att jag har lite mindre tid över till att vara en sådan biatch.

46 tum

Ok. Vi har en gigantisk teve nu för tiden. Jag kan inte undgå att fundera över hur det blir om man ser snuskfilm på den. Pillesnoppus maximus om man säger så. För att inte tala om silicontuttarna. Woooosh. Det är nog bäst jag håller mig till filmer som Finding Nemo och Ratatouille. Filmer helt i min smak...det också.

Rödvin

Bäbis är underbart...så nu har jag fått det sagt. Men jag kan längta ihjäl mig efter att sitta ned i soffan med gott vin och valfri tjejkompis [eller säger man vännina i min ålder???] och babbla om livets funderationer.

Det är ännu oklart...

Vartåt det barkar. Det är ju så med en blogg att man inte riktigt vet vilken väg den tar. Den som lever och läser får se.