Ellos, mitt kära Ellos.

Jag måste ju skriva den spännande fortsättningen på min lilla elloshistoria. Trodde ni allt var över...? icke sa nicke! Efter mitt förra Ellos inlägg blev jag upprörd på nytt. Kände att jag inte bara kunde luta mig tillbaka och låta postorderföretagen trampa på oss oskyldiga landsortsbor som aldrig kommer till stan och därför förvisas till allehanda tantkataloger i hopp om räddning. Så jag skrev ett mail. Detta eftersom jag inte vill riskera att upprepa tidigare fadäs med svordommar och tonårsfasoner.

Jag fomulerade mig vuxet och förklarade missförståndet och hur jag kände mig dåligt bemött osv osv. Nöjd somnade jag med huvudet mot kudden den kvällen. Dagen efter loggade jag in på hotmail ohälsosamt många gånger och tillslut kom där ett svar från TantEllos. Inget vi beklagar eller så men väl ett

"Jag kommer att justera bort denna summa från din faktura för denna gång."

Det förstår ju vem som helst att detta egentligen betyder: å du dryga pucko till kund, må vi aldrig mer ha med dig att göra. Är 79kr så jävla mycket att tjafsa om? Vi skiter väl i det då. Men det skiter jag i bara jag slipper betala. Nu kunde man ju tro att jag ska avrunda med slutet gott - allting gott...men näpperligen. För i fredags [efter mailet från TantEllos] kommer ännu ett litet brev från Ellos. En fanfar om jag får be... Ännu en faktura, denna gång på 129kr.

Det hela har ett väldigt stort underhållningsvärde för mig, så det var faktiskt lite med upprymdhet istället för upprördhet som jag idag författade ännu ett mail. Svaret låter sig dröja...

To be continued...