Kvinnofälla

Nej jag tänker inte vara hemmafru och ser det inte som mitt kall i livet att hänga hemma med bebbe och tvätt hela livet, det skulle förmodligen bli min död. För att inte tala om hur tråkigt det skulle vara för Hjalle och Henke att gå miste om värdefull tid med varandra. Men jag har grubblat lite på det här med den typiska "kvinnofällan"... alltså att stanna hemma länge med sina barn. Och att alltså (högst troligt) vara ekonomiskt beroende av sin karl. Varför kallas det för fälla? Jag kan inte låta bli att känna att man idiotförklarar hela bunten. Vad är det som säger att man är ett pucko bara för att man stannar hemma? Man kanske fattar att man förlorar några yrkesår, får lägre pension, kanske skiljer sig och blir fattig 70åring, men man kanske ändå tycker att det är värt det. Då är man väl inte korkad, man har bara prioriterat ett annat liv än alla karriärister.

Jo det var ju det där med det ekonomiska beroendet... Själv skämtar jag ju om min sugardaddy som betalar min öl eftersom jag tjänar fjantigt lite jämfört med Henke. Sanningen är ju att jag har det lite jobbigt med det faktum att jag lever på henke. Men så är det ju i livet att vi på ett eller annat sätt är beroende av andra, speciellt om man har en familj får jag för mig.

Om man ser på det ur ett större perspektiv är det såklart bättre om kvinnan visar framfötterna på arbetsmarknaden istället för att göra storkok, men hur många av oss kan egentligen ärligt säga att de alltid handlar utifrån det stora perspektivet? Är det inte då jävligt hårt att dömma ut dessa som blåsta puckon som hamnat i den klassiska fällan? Alla försöker vi väl se till att bli så lyckliga som möjligt med våra liv... om man valt rätt visar sig väl taskigt nog inte förrän på dödsbädden. Dör man nöjd så kanske det inte var en fälla utan ett ganska bra val trotts allt.

Eftersom jag tänker lite högt här och egentligen inte riktigt är klar över mina tankar så vill jag ju passa på att lägga till att jag för barnens skull tycker att det är jävligt pissigt att det bara är mammor (nästan) som stannar hemma vid spisen, tänk så härligt det hade varit om männen tog för sig lite mer på den fronten. Då kanske barnen faktiskt lär sig att tvättmaskinen faktiskt inte kräver en kvinna utan att vilken idiot som helst kan manövrera den och att män också kan vara tröstande, tjatiga och omhuldande. Då kanske vi i en avlägsen framtid slutar tänka snopp och mus och slänga oss med termer som kvinnofälla och jämställdhetsbonus. Om hundra år kanske vi helt enkelt är olika människor som gör olika val utan att någon dömmer dig.

Nu är jag trött och funderar på vad jag egentligen tycker och varför jag alltid tycks vara full av en massa tyck även om jag inte har ordning på det. Vad tycker ni?

Kristet

Lite kristet tema nu. För det första vill jag förtydliga att jag inte mött jesus, tydligen uppfattades mitt förra inlägg så. Jag var bara lite jävligt nöjd med tillvaron. Jag är inte så intresserad av att möta karln så jag skulle nog inte märka honom om han så gav mig en bitchslap.

Så till min andra kristna grej för dagen. Eller gårdagen snarare... Jobbade igår, detta tillsammans med en tant från hemtjänsten. Hon satt och prisade Hjalle i 10minuter ungefär (hon har träffat honom för några veckor sedan alltså) sedan frågade hon mig om han blivit döpt. Jag säger som det är att vi inte är kristna så ett dop hade kännts lite märkligt för oss. (eller mig snarare om jag ska vara ärlig) Sedan berättar jag att vi tänkte ha namngivningscermoni, men den rann ut i sanden och nu känns det som om det kvittar. Han är ju Hjalle med hela världen ändå. Tanten ser lite lätt ogillande ut och säger att det ju blir svårt för honom att konfrimera sig om han inte är döpt. Njaaa försökte jag... han kan ju döpa sig när han blir större om han vill (hoppas hoppas inte). Sedan försökte jag få henne att begripa att jag tycker det är fel att döpa honom in i svenska kyrkan utan att han själv får välja, speciellt när inte vi föräldrar är kristna.

Då säger tanten något mycket märkligt. Jamen dop är ju inget kristet på det viset. Det är ju bara att man har klänning och är i en kyrka. Hmmmmmm... vad svarar man på det? Skulle det alltså inte vara kristet att ha en präst till att slänga jesusvatten på en bäbis i kyrkan och prata om guds välsingnelse, treenigheten och fan å hans moster. Jag håller inte med henne och säger lite försiktigt (paff som jag är) att jag nog ändå är av den uppfattningen. Då säger tant att hon tycker att jag är elak mot mitt barn som inte ger honom denna möjlighet...

What the f*ck???? Hur i hela friden kan jag vara elak som inte tvingar honom att bli kristen? Och VARFÖR tar sig vissa tanter friheten att tycka och tänka högt om andras val? Och hur hjärntvättade är vissa som inte har fattat att man genom ett kyrkligt dop faktiskt DÖPER in dem i kyrkan. Vad tror de? Att det mest är lite vattenplask inför släkten och kyrkan är så vänliga att de ställer upp med både tak över huvudet, vatten i balja, någon som håller barnet åt dig och så lite kaffe på moset... Arg blir jag. Arg och less. Och till er tanter där ute...ge fan i att tycka så många korkade saker högt. Nu ska jag göra allt jag kan för att inte Hjalle ska tro på gud. Han ska tro på sig själv.

Uppåt värre

Dagen började rätt crapigt med en sjusatans huvudvärk som höll i sig hela långa dagen på jubbet. Tjurig, trött och eventuellt lite bakis avverkade jag mina 8timmar för att bege mig hem till kaos. Jag spottade ur mig en hel del ilskna bokstäver till min hemmafru och orkade inte ha försåelse för att han också haft fullt upp med en Hjalle som vägrat sova. Diska hade han iaf hunnit... alltid något.

Sedan drog mina män iväg till midsommarfirade och lämnade sin bitch hemma. Sur som fan slängde jag mig på sängen och sov. Ojoj vad jag sov. Vaknade efter en timme, fortfarnade huvudvärk så jag dök less ner i kudden igen. Efter två timmars sömn fick det vara nog trots att huvudet bultade. Iväg till ica och konsum för att inhandla varor till västerbottenspajen som jag ska bidra med i morgon. Fram och tillbaka mellan affärerna som hade slut på en det ena en det andra. Jag blev inte gladare av den sura kassörskan på konsum direkt. To hell med allt. Skitdag, skitmidsommar, skitliv. Efter trapporna på vägen hem bultade min skalle så att jag var nära att vomera. Hungrig som en gris men väldigt illamående tog jag en paus i soffan. Sedan hände undret...

Huvudvärken bara försvann. Jag gjorde lite middag, bakade paj, städade hela läggan, sopsorterade, pysslade med en tavla, smågnolade, piffade lite här och där samtidigt som jag packade inför i morgon. På väg ut med alla sopor insåg jag att det börjat ösregna ute. Men jag kände mig lite full i fan så jag skippade regnjackan.

Traskande till sopsorteringen kom jag på mig själv med att vara så jävla lycklig. Jag är så sjukt nöjd med mitt liv. Och regnet sedan, vilket underbart sommarnattsregn! Varmt ute och massor massor med ljumma droppar mot huden, håret och tårna. Gick i en vattenpöl med flit och

Ajaj

Man är inte så kaxig när ens lillfis gör sig illa. Nu börjas det, två dagar i rad har Hjalle lyckats framkalla blodvite. Mamis och papis hjärta klarar inte mer nu på ett tag. Ändå har allt gått bra...hur ska det då kännas den dagen han bryter en arm eller nåt? För så pass känner jag ju min fis, jag vet ju att han kommer att fara som Blixt Gordon när han väl lär sig gå. Vi lär få fullt upp med att hålla honom hyfsat hel. Oh my. Det där med vaderad hjälm och sele kanske inte är så tokigt ändå.

Lars and the real girl

Väldigt väldigt bra film - se den.

Henke

Ikväll ska jag jobba...men det tänker inte hindra mig från att rikta ögonen mot teven titt som tätt under kvällen. Jag hoppas ju givetvis att sverige ska vinna, och att jag får se massor av Henrik Larsson. Om man fick inkludera svenskar i "frikortet" så hade Henke varit mitt givna val.

Störmoment

Människor som inte klarar de simplaste av instruktioner har jag inte mycket till övers för. Igår omgavs jag av en hel drös av dem. Rökande nervösa kvinnor 50+ var överrepresenterade i kategorin puckon, och jag har full förståelse för att just dessa inte lyckas få annat än ett sommarvikariat inom omsorgen. Jag funderar lite på hur sommaren kommer att bli för de stackars vårdtagare som får någon av dessa fumliga rynkiga solarierussin som personal under två månader.

Att jag kanske själv kommer att leva på socialbidrag och sommarvikariat om 25år är något jag gärna förtränger. Dagen då jag börjar röka och inhandlar eget solarium ser jag helst att någon ruskar mig hårt och länge. Skulle någon upptäcka att jag inte längre klarar att både lyssna och röka samtidigt så skjut mig.

I morgon blir det kärt återseende med dessa igen. Ve och fasa.

Förbannat

Ja det är vekligen skittrist när man äntligen har tid att blogga och det inte vill sig. Hjärnan är tom. Jag funderar inte över nåt speciellt, jag orkar inte tjata på om vad jag gjort senaste tiden, jag är inte upprörd över något. Alltså inget vidare material att jobba med...oftast är det händelser, irritation eller funderingar som leder till inlägg.

Ångesten över min framtida karriär/okarriär är ju ständigt aktuell, men känns hopplöst uttjatat. Vad ska man säga liksom. Jag vet inte vad jag vill, dagarna går och att vara arbetslös är ingen hit när det kommer till framtidsvisioner direkt. Träffade en vän från högstadiet i helgen, som hunnit arbeta i 10år som tandsköterska. Fatta...10år! Under den tiden har jag drivit lite, pluggat, börjat arbeta och insett att jag inte valt rätt utbildning. Tillbaks på ruta ett alltså. Underbetald timvikarie inom vården är jag nu, precis som jag var för 12år sedan när jag hade mitt allra första jobb. När jag hör ordet karriär får jag lust att slå. Egentligen tror jag att jag skulle må bäst av att bara skita helt i att drömma om det ultimata yrket, den perfekta arbetsplatsen och bra månadslön. Mitt mål borde vara att hitta ett jobb med roliga arbetskompisar. För det är ändå det som betyder mest i slutändan. Man kan säkert tycka att sophantering är kul bara man gör det med roliga människor.

Nu hamnade jag där igen, framtidsångest...eller snarare nutid. Poop. Tur jag har en söt Hjalle skön snubbe, bra vänner, finfin släkt, en öl i kylen och EM på teve. Aufwidersehen.

Torka

Ja jag lider lite av bloggtorka just nu... har haft en lång paus för att inte falla in i tråkig vardagsgnällsbloggande - hatar när det händer. Nu är jag lite pepp på att skriva men dessvärre hinner jag inte. Ska precis bege mig mot hufvudstaden med familjen + Viktor.

Har ju precis haft fem fantastiska dagar i Göteborg som jag gärna vill visa foton från, men överföringsprogrammet har kukat ur fullständigt så jag får ta det när jag kommer hem igen.
Det har iallafall funnits tid för det mesta som förgyller livet. Vin, solhäng i park, skräckfilm, shopping OCH Liseberg... som tydligen inte stavas med två S trots att det rimligen borde eller? Kort vokal ska väl efterföljas av dubbel konsonant? Eller så är det jag som är dyslektisk... eller så är det svenskan som är pucko - eller båda alternativen.

Nu kommer bilen som vi ska stuva in oss i. På återseende.