Kvinnofälla

Nej jag tänker inte vara hemmafru och ser det inte som mitt kall i livet att hänga hemma med bebbe och tvätt hela livet, det skulle förmodligen bli min död. För att inte tala om hur tråkigt det skulle vara för Hjalle och Henke att gå miste om värdefull tid med varandra. Men jag har grubblat lite på det här med den typiska "kvinnofällan"... alltså att stanna hemma länge med sina barn. Och att alltså (högst troligt) vara ekonomiskt beroende av sin karl. Varför kallas det för fälla? Jag kan inte låta bli att känna att man idiotförklarar hela bunten. Vad är det som säger att man är ett pucko bara för att man stannar hemma? Man kanske fattar att man förlorar några yrkesår, får lägre pension, kanske skiljer sig och blir fattig 70åring, men man kanske ändå tycker att det är värt det. Då är man väl inte korkad, man har bara prioriterat ett annat liv än alla karriärister.

Jo det var ju det där med det ekonomiska beroendet... Själv skämtar jag ju om min sugardaddy som betalar min öl eftersom jag tjänar fjantigt lite jämfört med Henke. Sanningen är ju att jag har det lite jobbigt med det faktum att jag lever på henke. Men så är det ju i livet att vi på ett eller annat sätt är beroende av andra, speciellt om man har en familj får jag för mig.

Om man ser på det ur ett större perspektiv är det såklart bättre om kvinnan visar framfötterna på arbetsmarknaden istället för att göra storkok, men hur många av oss kan egentligen ärligt säga att de alltid handlar utifrån det stora perspektivet? Är det inte då jävligt hårt att dömma ut dessa som blåsta puckon som hamnat i den klassiska fällan? Alla försöker vi väl se till att bli så lyckliga som möjligt med våra liv... om man valt rätt visar sig väl taskigt nog inte förrän på dödsbädden. Dör man nöjd så kanske det inte var en fälla utan ett ganska bra val trotts allt.

Eftersom jag tänker lite högt här och egentligen inte riktigt är klar över mina tankar så vill jag ju passa på att lägga till att jag för barnens skull tycker att det är jävligt pissigt att det bara är mammor (nästan) som stannar hemma vid spisen, tänk så härligt det hade varit om männen tog för sig lite mer på den fronten. Då kanske barnen faktiskt lär sig att tvättmaskinen faktiskt inte kräver en kvinna utan att vilken idiot som helst kan manövrera den och att män också kan vara tröstande, tjatiga och omhuldande. Då kanske vi i en avlägsen framtid slutar tänka snopp och mus och slänga oss med termer som kvinnofälla och jämställdhetsbonus. Om hundra år kanske vi helt enkelt är olika människor som gör olika val utan att någon dömmer dig.

Nu är jag trött och funderar på vad jag egentligen tycker och varför jag alltid tycks vara full av en massa tyck även om jag inte har ordning på det. Vad tycker ni?