Ajaj

Man är inte så kaxig när ens lillfis gör sig illa. Nu börjas det, två dagar i rad har Hjalle lyckats framkalla blodvite. Mamis och papis hjärta klarar inte mer nu på ett tag. Ändå har allt gått bra...hur ska det då kännas den dagen han bryter en arm eller nåt? För så pass känner jag ju min fis, jag vet ju att han kommer att fara som Blixt Gordon när han väl lär sig gå. Vi lär få fullt upp med att hålla honom hyfsat hel. Oh my. Det där med vaderad hjälm och sele kanske inte är så tokigt ändå.