Man kan säga att jag ibland spårar ur när det kommer till sund kost. Den här veckan har varit påfrestande, det löser jag med att totalt glömma allt vad näringslära heter. Jag tror bestämt att jag precis ringat in mitt tjockisproblem. Jag äter mina känslor. Är jag glad, varför inte fira med god mat och vin? Är jag arg, ja då åker dajmen ner i magen innan jag ens visste att jag köpt en. Är jag stressad så hinner jag inte äta nåt genomtänkt. Är jag ledsen, ja då förtjänar jag lite tröst genom sötsaker. Inte bra. Tjuck man blir. Men varför måste kalorier vara så jävla gott?
Det kan vara så att jag alltid har dragits med detta problem, med skillnaden att jag i tonåren istället för mat hade alkohol. Det är jag ju inte direkt utan idag, men man är ju vuxen nu och har ju en knodd så man är ju så illa tvungen att skärpa sig.
Snus är även det högst sammankopplat till mitt välmående, eller ovälmående. Man skulle kunna tänka sig att jag har ett beroende... slutade snusa i måndags. Började i går igen. Ändå var det inte så jobbigt att sluta tyckte jag. Men det är ju så gott med snus.
Dålig karaktär heter det väl, men hur blir man av med den då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar