måndag 17 november 2008

Det är mycket nu.

Så har man börjat jobba då. Inte på mitt nya jobb dock, utan lite vid sidan av. Idag har vi haft besiktning av vårt hus...HUS... det gick väl bra antar jag. Det har uppdagats för mig hur dåliga mina byggtekniska kunskaper är, men vi hade en väldigt trevlig karl som förklarade allt tills jag förstod. Så nu googlar jag som en galning på ord som; läkt, makrolon, vinylmatta, flytspackel, färgåtgång, vinskivor, betongpannor och limträbalk. Jag vägrar bli som husets säljare som inte kan någonting om huset hon själv bott i det senaste millenniet. Näpp. Jag planerar att bli vän med mitt hus.

Jag måste också försöka bli vän med tanken att vi kommer att få välja mella ett av dessa två alternativ en period framöver.

Alt 1 Låta huset se ut som det gör och köra hela fjällstugestilen (varför all jävla träpanel???) och därmed ha pengar över till att leva loppan... en ganska liten loppa men dock en loppa.

Alt 2 Fixa och dona med huset tills vi (ok då mest JAG) trivs, och alltså inte göra mycket annat än att åka mellan arbete och hem. Något annat har vi varken tid eller pengar över till. Med andra ord, inget loppliv direkt.

Jag vet ju att det kommer att bli alternativ 2, för jag vill ju bo snyggt någon gång om hundra år. Men den socialt utsvulta delen av mig har någon form av uppror i min själ vid den tanken. Jag får hoppas att folk vill komma lite till oss, på en flarra vin OCH lite flytspacklande förslagsvis. Negativt är dock att Emmaboda liger lite pyrt till. Hu och hu. Tur att jag har en granne som lovat vinkvällar, det lär behövas.

Det är ett splittrat inlägg det här känner jag. Å ena sidan överlycklig över att äntligen ha fått jobb och dessutom ett helt jävla hus, ett eget. No more trappor utan hiss och anpassa sig till hyresvärdars diverse regler. Hejdå hiltiborr för att sätta upp en liten yttepytte tavla. Hellu egen trädgård och inglasad altan lämplig för sena vinkvällar. WOOHOO!!!

Men å andra sidan ångest inför mitt nya jobb som efter pendlingskostnader ändå inte ökar min totala inkomst. Dessutom husköparfeber, vill man dra på sig mer lån? Från och med nu får jag nog börja jämföra priser på mat. Ska jag inte få köra den där trippelt så dyra, men tusen gånger så goda fetaosten nu?

Nu måste jag sova på saken.

3 kommentarer:

Anonym sa...

TVÅ BLINK = ÖL
TRE BLIND = VIN

Ingrid sa...

Åh vad roligt att någon skriver på sin blogg!! Bloggtorka över hela landet verkar det som? Jag tycker det är skitakul att läsa om alla vuxengrejer som du har för dig, även om du själv har lite blandade känslor. Jag ska inte vara snål, utan istället ge dig ett tips från jordens förmodligen lataste (men ändock kloka) människa: Bo in er ett tag så ser man vad det är man VERKLIGEN inte står ut med inredningsmässigt. Liksom lite av varje alltså. Både loppa och inte loppa :)

Frida sa...

Detta låter spännande!
Måste ta en teleuppdatering snart på detaljerna...
Jag kommer mer än gärna och spacklar och målar lite!! Är säker på att jag kan lura med Sara också. Vi ställer oss positiva till hantverksarbete!

Cicci, nu ska jag ge dig en allvarlig sammanfattning. Imorgon är du 28 år, förlovad och sambo, arbetare, mamma, bilägare, husägare med csnskulder och huslån. Det ser bra ut det här. Vad ska du egentligen utmana dig med de närmaste 10 åren?? Det mesta är ju fixat ;)

Puss och kram!