Idol

Det är väldigt märkligt hur man kan gå från att avsky en idoldeltagare till att tycka att han är helt underbar. Jag snackar killen på 14vårar med ett BMI på det samma. Johan. Så liten, späd och ung. En liten oförstörd pojke med världens fulaste blonda Tokiohotelfrippa. men fanken va han ger sitt allt. Han sjunger ju så att de späda pubertetsstämmbanden trasas sönder, Bonnie Tyler kan packa ihop. Hade jag varit en flicka på 10 år så hade jag förmodligen varit våldsamt (och som alltid i tonåren) olyckligt kär i honom. Nu handlar det mer om förtjusning... han är som en chihuahua med nitkoppel. Klippt och skuren för Idol.

En deltagare som jag alltid älskat däremot som inte alls platsar i denna tävling är Lasse. Halvtramsigt att inte stå för sitt deltagande, men hur kommer det sig att killen inte redan har ett kontrakt? Söt som socker, poetisk som ett glas rötjut och sjunger bra som bara fan.

Jag kan inte smälta att jag precis skrivit ett blogginlägg helt och hållet om Idol, dessutom är jag helt seriös. Som pricken på i:et så är detta första inlägget på mycket länge.