tisdag 6 januari 2009

Ett litet snesteg kanske vore på sin plats?

Mitt nuvarande arbete kan nog inte kallas kärriär kanske, det förknippar jag med maktpossiotioner och bra lön. Men tragiskt nog så är min heltidslön på 22.500 mer än jag någonsin tjänat i livet och får väl klassas som någon slags karriärkliv. (att jag sedan jobbar 80% och att en betydande del av lönen äts upp av csn-skulder samt pendlingskostnad får ignoreras)

Idag fick jag den något otippade idén att ta lastbilskörkort. Min lillebror som kör tradare tjänar väldigt mycket mer än mig trotts att han inte har gymnasiekompetens, och därför ej heller dras med många hundra tusen i studieskulder. Ändå arbetar han färre antal timmar i veckan och slipper komma hem med fruktansvärd huvudvärk.

Det kostar inte massor att ta lastbilskörkortet och efter det har man garanterat jobb. Jag är väldigt frestad att ta detta stora kliv åt sidan på karriärstegen som tråkit nog för min del nog inte har så många pinnar kvar uppåt där jag står. Det som hindrar mig lite är tanken på att köra ett 30-ton tungt ekipage längs snö och istäckta vägar av högst varierande kvalité samt att jag är ytterst tveksam till hur jag någonsin kommer att lära mig backa in med hela kongkarongen på de krångligaste av lastbryggor. Jag tror att jag skulle trivas och behövas bland alla gubbar på lastbilshaken, någon måste ju se till att få fason på dem. Jag har definitvit gjort mitt bland alla meddelålders kvinnor, med några tappra undantag så får man leta efter dystrare sällskap.

Min sambo som nu blivit mycket van med alla mina planer än hit än dit sitter i soffan och ler när jag föreslår min plan. Då vet han att han har kvällen fri eftersom jag kommer att googla på CE-körkort + körskolor resterande delen av kvällen. Sedan om några veckor är nästa plan på gång och CE-kortet laggt åt sidan. Jag måste vara bedrövlig att leva med eftersom jag aldrig någonsin bara kan vara lite lugn. Någonting måste alltid förändras (eller åtminstonde övervägas) är det inte bostadsort så är det hårfärg, tapeter eller yrket. Vad är detta ett tecken på? Vill jag ens veta?

1 kommentar:

Fru Ljungner sa...

Jag är precis likadan, svårt att sitta ner i båten som sagt! Tycker inte att du ska slösa din högutbildade kompetens på att sitta i en lastbil och glo! Du kan ju bli rektor eller forskare inom pedagogik eller nåt? Ojdå, satte jag fler griller huvudet på dig nu? Kanske Henke får kvällen fri ikväll med då? :-)