Ballekväll

Det är så jämarns knepigt det där att jag och Balle bor 6mil ifrån varandra och ändå träffar jag henne mer sällan än mina övriga vänner. Balle jobbar ofta när jag är ledig och när båda är lediga har vi bokat in andra upptåg eftersom vi går och tänker att vi ju kan ses närsomhelst efterom vi bor så nära. Nu hade vi bokat nästan två månader i förväg för att det äntligen skulle bli av så... Förra helgen var Balle här och grillade innan vi for till Kalmar och ältade, skrattade, fotade och ölade. Vi mötte upp en väldigt underhållande man vid namn Anders. En kväll som tog slut alldelens för fort. Två? Vad är det? Sånna kvällar önskar man att man hade närmare till Götet där ställen har vett att hålla öppet till morgonen. (jaja Sara när jag väl var där gick jag in i väggen klockan tre jag vet)

Vill minnas att jag klev på nattbussen föreställandes en sköldpadda. Märkligt. Men roligt!

Mat

Jo. Jag har ju slutat äta. Men det är en sanning med modifikation just idag. Och i förrgår.
Det händer att jag inte äter mina shakes så bra fördelat över dagen på grund av jobbet och diverse lunchtider. Och när det blir så har det visat sig att jag kan hinna släng i mig lite choklad innan jag ens märkt att jag köpt den. Noll njutning - mycket ågren.

Idag var jag smart på jobbet, men när jag ser alla festglada unga snygga på vägen hem från jobbet bestämmer jag att jag och Hjalle ska käka mumsig sallad ihop. Till den salladen finns vatten eller...öl. Jamen vad tror ni? Klart jag tar ölen. Och lite choklad. Men men. Jag kan inte rå för att det var lättare när man var hemma med Hjalle och kunde styra mattiderna bättre. Jag går kanske inte ner så fort, men neråt ska det väl för fan gå eller?

Och alla ni som sitter i startgroparna för att skriva en massa råd om hur man ska äta för att gå ner lågnsamt och hälsosamt. Skippa det. Jag vet precis allt om hur man ska göra, jag har bara inte vett att vara en lagom människa. Det är allt eller inget här har jag märkt. Det där med man får äta av allt men inte så mycket är inte för mig. Sist jag körde pulver gick jag ner 7kg varav 2 var kilon man går upp sedan när man binder vätska igen. Jag har gått upp de två men inget mer så det jojjas inte... det går bara i trappsteg neråt. Nu har jag haft några månader av platå och ätande så nu är det dags för ett litet steg ner igen. Det ska gå, det ska gå.

Så skön en säng kan vara

Nä, det är inte dags att kvistlacka fönsterfodret nu som jag hade planerat. Sängen känns så otroligt mycket mer lockande efter att ha haft föräldramöte i tre timmar. Man får inse sina begränsningar. I morgon, ny dag-nya tag.

Soffa & två bonusar

Nu har vi äntligen hittat våran blivande soffa. Den är så fin så fin, precis en sådan som vi längtat efter, men alltid gått miste om. Nu kan jag slutat skriva blocket.se i adressfältet ca 200 gånger per dag. Det känns fantastiskt att vi ska få åka och hämta den på fredag, soffa plus tillhörande fåtöljer för 900kr. Som hittat! Jag hade inte tänkt mig en blå soffa, men det ska nog kunna fungera. Jag tänker vit, blå, turkos i teverummet och tja, det kan funka. Framförallt kan vi sitta och titta på bolibompa i soffan som en normal familj istället för att ligga på dynor på golvet.

Jag tycker så mycket om kloka människor.

Framförallt så blir jag glad av att det finns någon som så på pricken kan förklara hur jag tänker att jag inte själv behöver försöka författa. Nu ska jag grundmåla.

Kvistar

Eftersom det tar sin tid med hanverkare så har vi beslutat att ta tag i något som vi kan fixa helt själva. Så idag ska jag ge vårat furupaneltak samt tillhörande fönsterkarmar en rejäl jävla omgång. Det är inte en kvist som ska lackas. Och det räcker inte att lacka en gång. Sedan väntar en strykning grundfärg, sedan två strykningar med vit färg. Sedan grålasering av takbjälkarna... vi får väl se när detta projekt är i land, det är iaf kul att sätta igång med något.

Ologiskt

Läste idag lite statistik över hur stressade vi är i livet. Mammor toppade såklart listan över mest stressade, inget otippat.

52% av kvinnorna i parrelation som har barn över 7 år känner sig stressade.

49% av de ensamstående kvinnorna som har barn över 7år känner sig stressade.

Jag tycker att det är väldigt intressant att fler upplever stress i parrelationen än som ensamstående. Min gissning faller på att mannen är som ytterligare ett barn snarare än som en hjälpande vuxen. Dessutom tänker jag att samboende föräldrar oftare har köpt konceptet med villa och därför har mindre tid över. Plus att de har mer pengar och därför håller på med en mängd aktiviteter (kvalitetstid eller vad det nu kallas) som gör att de stressar ihjäl sig.

Vi kvinnor/mammor är ett underligt släkte. Inte konstigt att vi även toppar en annan lista, den över psykisk ohälsa. Duktiga till graven - bravo!

Jenna Jameson

Alltså, det känns lite ofräscht att jag sitter på tåget och läser Jennas biografi "att älska som en porrstjärna" och tvingas inse att jag faktiskt blir lite småpilsk. Dels vill jag gärna vara en av dem som inte går igång på den sjuka porrindustrin, dels känns det lite sådär att sitta och fukta bland alla andra pendlare få ett fullt, skupmande Emmabodatåg. Boken tänker jag såklart läsa färdigt, men jag tror inte den får vara min resekompis nåt mer.

Bodegan

Hade förresten en väldigt rolig och otippad kväll på Bodegan i Fredags. Det var jag och Henke, Henkes kusin som är 16år (helt otroligt att han kom in!) Henkes andra Kusin Nina som är 23(?), Henkes Moster som är 45 och sist men inte minst grannen som är 30någonting. Alltså en väldigt brokig skara människor. Men vi hade väldigt roligt! Roligast av allt var att förja 16åriga Willes första kväll på krogen... maken till mer taggad pojke har jag inte skådat på länge.

En stor fördel med att Emmaboda bara har ett alternativ om man vill gå ut är att mixen av människor är smått underbar. Det är också möjligtvis den enda fördelen med Bodegan...men ändå. Roligt hade vi iaf.

Nattsudd

Är uppe och nattsuddar helt själv. För första gången på typ ett halvår är jag den i familjen som är uppe längst - smått fantastiskt. Men så är det ju det här med vad man ska ta sig för på internet. Det är: Blogg, Facebook, Hotmail, Aftonbladet och Blocket. På vardagarna även spradiskt på Ams. Innan huset var det även Hemnet i tid och otid. Sedan när man klickat omkring på ovannämda några varv och sidospår är det lite nätpanik.

Det slår inte fel heller att de gånger man har lite knappt om tid så finns det folk online som vill surra, när man däremot har all tid i världen och är pissuttråkad då tycks man vara ensam i cyberspace.

Så nu sitter jag här och skriver ett helt meningslöst inlägg bara för att jag inte är trött. Alternativet var att göra ÄNNU ett test på facebook, men jag har redan gjort femtioelva stycken idag så det fick vara nog.

I´m old

Jag ser nya tecken hela tiden och snart blir jag galen. Det stör mig som fan att tuttarna har gett upp och dragit söderut, to hell med amning med nästa unge säger jag bara. Skinntricket på händerna kan man ju skratta åt egentligen, men ändå... huden är inte vad den en gång varit. För att inte tala om små ocharmiga rynkor i ansiktet, det går liksom inte längre att sminka bort. Förut förstod jag mig inte på varför folk var besatta av sin concealer, jag är snart besatt att cement för att släta över missären.

Men det värsta av allt är ändå inte kroppens ytliga förfall, det får jag väl bjussa på intalar jag mig själv. Nä, det värsta är att man inte orkar längre. Man åker till Götet för att festa natten lång, men börjar gnugga grus i ögonen vid två. Man tänker att man skulle dra in till Balle i Kalmar efter jobbet nån dag, men tar sig nätt och jämt till ica för att köpa mjölk. Man intalar sig att man ska se No Country for Old Men en fredagskväll men somnar efter tio minuter. Grannen vill ha festsällskap, men jag vill halvsova i soffan.

När man var yngre orkade man allt man var minsta sugen på, nu kvittar det vad som erbjuds och hur sugen man är så orkar man knappt halvvägs. Är det så att det är nu man märker av att man inte tagit så bra hand om sin kropp? Ska jag behöva börja träna på riktigt nu, inte för att bli smal utan för att orka leva ett roligt liv? Äsch fy fan, jag går och lägger mig.

Tur att det är många månader kvar på året

1Se till att använda mitt träningskort minst en gång i veckan.

Nä inte mycket. jag är fortfarande bara stödmedlem på gymmet.

2Promenera dagligen.

Check.

3Återgå till det normala att äta godis på helger och inget annat... julhelgen har varit bedrövlig gällande detta.

Nonono är inne i största godisgrisandet ever.

4Komma i säng senast 22.00 på vardagar.

Ibland 20.00 ibland kring midnatt.

5Hälsa på mina Göteborgare under början av året.

Tja, om mars är början på året.

6Inte köpa onödiga saker på reor.

Check..so far...

7Ta tag i huset.

Det gjorde jag lite men så sket det sig och nu ska vi köpa oss fria.

8Åka till Balle när tid finnes istället för att vara hemma och slappa.

Mycket illa ställt, men det är inte bara mitt fel. Vi är två väldigt upptagna kvinnor.

9Minska midjemåttet.

plus minus noll.

10Börja pensionsspara.

Eeeeh, för vilka pengar då? Trodde jag att jag skulle blir rik?

11Ordna en stor inflyttning/renoveringsfest.

Inte läge nu när saker är som de är med Henkes pappa.

12Utöka mitt sociala umgänge i Emmaboda.

Jag ska gå och öla med A-M, jag börjar lite smått lära känna lite föräldrar på Hjalles förskola, jag är bra på att umgås med Linda, jag ska dejta A-K... ja det är allt jag hinner med.

13Lära mig mental avslappning och sån skit så att jag inte ligger vaken hela nätterna och grubblar.

Är för trött för att grubbla. Somnar ganska snabbt.

14Eventuellt ta en liten paus från snuset... högst eventuellt.

Kommer inte på fråga just nu.

Är hoppet ute?

Måste vi låsa in fittan för att få ha den i fred? En vänlig idé, i ett jävligt sjukt samhälle. Så för att summera: Vi ska inte dricka alkohol, inte gå själva, inte visa hud, absolut inte flirta... vi ska nu dessutom klä oss i något som är jävligt knepigt att få av oss. Tur då att vi inte är fulla (för det ska vi ju inte vara) för då hade man ju fått gå hem nerpissad från krogen. Och ensamma får vi ju inte gå så vi hade ju generat fått gå nerpissade bredvid någon bekant.

Jag vet inte om det är en bra idé att gå ut alls om det ska vara på detta vis. Fast å andra sidan så sker ju majoriteten av alla våldtäkter hemma och av någon vi känner. Hur fan ska man egentligen göra för att få ha muffen ifred?

Tingeling

Min sambo smittade mig med den fruktansvärda plågan till låt i helgen. Idag hade jag tydligen lyckats förtränga den äntligen, det vill säga ända tills jag hör min förbenade arbetskollega gnola på den i matkön. Så var det kört - igen! Jag hatar den, men den verkar älska mig. Tingeling tingeling...

Anja, Wanja, Whatever.

I fyll och vill råkade jag babbla om Anja Lundby-Wedin. Påläst som bara den. Ändå tänker jag fräckt nog ha en åsikt om hela schabraket med Lo. Avgå. Då menar jag inte bara Wanja, utan hela bunten där uppe på toppen. Bygg upp nåt nytt från grunden, där man måste ha kvar en fot i arbetslivet och inte kan tjäna så stora pengar att man tappar perspektiv. Jag antar att det på sätt och vis är bra och en nödvändighet att Lo är med i många styrelser men man ska kanske se till att det är fördelat på något bättre sätt än att någon är med i typ 24st.

Städa lite hela vägen ner till botten, för det verkar onekligen som att folk mest kliar varandras ryggar när man läser att medlemmarna kräver avgång och ändå verkar hela toppen sitta säkert.

Och Sahlin då, pinsamma människa som skyller väljarras på Wanja. Jag har gillat Sahlin lite, men det är väl inte bussigt att skylla ifån sig på det viset. Då tror jag snarare att det beror på att allt för många i Sverige kan glömma den där fucking tobleronen i kombination med att hon har tuttar naturligtvis.

Jag vill ha ett nytt parti med en störtskön Gudrun, en uppdaterad Ohly, en vänstervriden Bildt och en Sahlin som slutar trycka ner andra för att själv verka tuff. Det vore grejjor det.

Regn inne - sol ute

Man kan inte vara deppig i 20graders värme och strålande sol. Bara att bege sig ut i trädgården och beskära äppelträdet i terapeutiskt syfte. Äppelträdet som gud glömde by the way. Jag som är extremt höjdrädd blev så inne i mitt klippande och sågande att jag tillslut till och med trivdes där uppe bland grenarna och spindlarna. Jag är nog en liten trädgårdsnissa ändå. Hjalle hjälpte till att dra grenar, henke rensade stuprören. Nu är jag fräknig, lite rödlätt och alldeles go om kinderna och axlarna. Dags att bänka sig framför Robinsson - framtida dränering (för 150 000kr) och diverse bestyr inne förnekar vi till på måndag då vi måste ta hit någon som tar sig en titt.

Hur man fixar mer jobb.

Gå ner i källaren för att måla tre väggar vita. Förstå att mögel måste bort innan färgen ska på. Inse att mögeltvätten inte kommer att vara en bra lösning eftersom den mycket noggrant ska sköljas bort, gärna med vattenslang... nono i vårt källarrum utan golvbrunn.

Greppa stålborsten (+munskydd och skyddsglasögon) och börja borsta bort all mikrobiell påväxt som det så fint heter. Borsta som ett svin. Upptäcka att lite väg rasar... tänka att det är lika bra att slå bort det som sitter löst.

Titta ner och inse att man står på ett golv som är "påcementerad" och låter lite ihålig. Tänka att den kanske också vore bra att få bort istället för att flytspackla helvetet jämt. Ta fram kofoten och börja hugga och bryta bort cement. Fatta att det är väldigt fuktigt mellan det gamla golvet och det ditlagda. Hålla på i timmar tills det är en kvadrat decimeter kvar.

Utbrista "titta Henke så mycket finare det blir när det torkat upp". Sekunden senare ge sig på det sista, en endaste liten cementklump som är lite envis. Känna sig nära målet när den börjar släppa lite... Känna skräcken när det borjar sippra fram vatten under klumpen. En liten rännil bildas. Stora frågor uppstår. Man förstår att det här är början på jävulskt mycket jobb.