lördag 7 februari 2009
The Curious Case of Benjamin Button
Men gudarns som jag har bölat i afton. Tårarna har åkt i stora floder längs kinderna. Ner på täcket och på henkes bröstkorg. Det var inte en gång heller. Men skönt var det. Och jag tvingas konstatera att han i sina bästa år inte var helt ohet. Jag som alltid trott att jag var en Johnny Depp-brud, tydligen kan man vara bådeoch.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
hahahahahaaaaa JAG SA JU DET!!!!
skit film, alltså ;-)
Jag bölade till en dokumentär om skidor igår.
http://svtplay.se/t/105303/fran_sixten_till_kalla
Känns lite mer hormonellt än att böla till välregisserade Hollywood-gråt-scener. Men skönt, det med.
Jenny: en fantastisk fil om man som mig helt plötsligt älskar att gråta till filmer. Eller det är lite tudelat, lite hatar jag det och försöker hålla emot...men sedan när det väl kommer så är det så skönt.
Emma: Ah, sport. Det är ju klassiskt att gråta till sport. Och skulle jag vilja påstå, lite creddigare. Jag gråter till nästan allt nu för tiden, mer eller mindre. Allra mest gråter jag när jag ser kostymdrama, det är något med kläderna och det sensuella skimret som lockar fram mina allra pinsammaste sidor.
Skicka en kommentar