Skulle ha...

Planen var att klippa gräset när Hjalle somnat, men så kom det lite regn så jag lade ner. Det plingplongar på dörren och vips så sitter jag i köket iförd enbart morgonrocken och pratar Pubpenisar och strap-on. Så mycket trevligare än att salta sniglar och klippa gräs. Man borde få oväntat besök oftare.

I övrigt är det lite svajigt. Det kom över mig i söndags, en oäven känsla. Jag hade problem att placera den först, Henke undrade vad jag funderade på eftersom jag var tyst (i mer än en minut). Så helt plötsligt bara sådär så gick det upp för mig, jag är fanimig lite deppig. Det ligger egentligen inte för mig, det här med deppighet. Jag är mer arg eller ledsen, ja eller glad. Men deppighet, med tonårsångesten undantagen, är inte min grej. Tills nu då tydligen. Ovant och lite besvärande, deppighet är så mycket mer diffust tycker jag. Ledsen är man över en viss situation, vilket gör att man kan ta itu med vad man nu behöver göra för att komma vidare. Nu vet jag inte riktigt vad det är jag deppar över.

Mycket har hänt i sommar och jag har ju några saker som jag är ledsen över, men det är liksom inte det som min depp handlar om tror jag. Att det kom i söndags just, och alltså sista dagen på semestern ger emellertid en liten fingervisning om vad det kan tänkas handla om. Men det är inte bara pendling och jobbångest. Nåt mer är det. Mmmm, näe jag är inte helt tillfreds och inte helt mig själv. Är det i detta skede man söker hjälp hos någon legitimerad?