Gräs, ångest och fest.

Gräset är klippt med vår sjukt dyra och jävulskt bra nya gräsklippare. Hondan. Bra där av mig, att få saker uträttade mitt uppe i min deppighet.

Alltså, jag har fått lite oroliga reaktioner på mitt inlägg... jag är ju inte med foten i graven eller så. Jag lever och frodas (med betoning på det sista på grund av lite trösttoblerone och vin) men jag är inte direkt i mitt esse om jag uttrycker mig så då. Idag under en liten snackis på jobbet tror jag att jag blev en smula klokare på vad detta beror på iaf. Såhär;

Henke jobbar skift var annan vecka. För att få det att fungera med Hjalles förskola så har jag börjat jobba varannan vecka med tidiga tider och när henke har tidigt skift jobbar jag sena tider. Alltså ses vi extremt lite på vardagarna. Sedan kommer då helgerna då man vill passa på att hänga såklart. Men så är jag inne i en period (efter en sjukt trist semester) då jag vill umgås med mycket folk, roliga människor som får mig att skratta, vin som får mig att vingla och tja... vara allmänt social kan man kanske sammanfatta det.

Det går inte ihop. Missnöjet är ett faktum. Hela veckan längtar jag ju efter Hjalle och Henke-tid, sedan finns den och då vill jag helt plötsligt dra iväg. Fast ändå vara hemma. Dessutom är det svårt för mig att bara dra iväg ut en kväll liksom, jag bor ju mitt i ingenstans så ska man hänga med folk blir det ju många timmar borta hemmifrån. Buhu.

Tänkte att det snart är dags man drar ihop till en stor fest, en anti-höst-depp-fest. Det behöver i alla fall jag. Och eftersom jag känner många oerhört trevliga människor så hoppas jag på en fin skara folk som vill komma och dela denna erfarenhet med mig. Nu råkar det ju även vara så att jag känner folk som är jävulskt uppbokade, så jag får planera nu om det ska bli under hösten. Återkommer snart med inbjudan till höger och vänster. Nu åter till vinet.