Saknar mitt gamla jag, mitt gamla rufs.

I natt kom jag ihåg varför jag var så nöjd sist jag tog ut mitt löshår. Varför utsätter man sig för att sova på 100 metallspännen mot hårbotten? Jag är en idiot. Håret är för långt, det är i vägen, det är lika mjukt och följsamt som hästtagel och det är betydligt fulare på mig än min nötta page. Doh.

Ska gå på det med saxen en omgång till kväll, jag kan inte riktigt ta mig själv på allvar i den här frisyren.