söndag 1 februari 2009
Blond
Jag kan med stor glädje meddela att jakten på den perfekta blondnyansen är över. Det har varit en hård kamp att gå från mörkbrun till vit. Det har tagit ett år, tre frisörbesök med tom plånbok och naturligt blonda slingor som följd. Sedan tog jag saken i egna händer med två hemmablekningar, lilatoning och silverschampo. Det har kostat mig förutom kronor, ett antal avbrutna hårstrån, men oj så det har varit värt det. Nu ska jag inte färga det mörkt på väldigt länge. Intalar jag mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Åh vad fin färg!
Så det är hemmablondering som är tricket alltså, gah, känner mig lurad.
very snyggt!! det ser härligt äkta blont ut!
Emma: Japp. Mood - ultrablond förpackningen ser inget vidare ut för världen, men den gör susen. Säkert inte så skonsam - men effektiv. Silverschamp på det och en vittoning (sådan som finns för att färga blå och grön, köpes på punkbutik typ)
Jenny: Nu var ju inte äktheten något jag strävade efter, men snyggt är alltid bra.
haha, och så har man fått håret i lämplig kulör lagom till att utväxten kommit ;-) Jag känner igen det där med silverschampo och lila hår. Jag hade även grönt hår vid ett tillfälle (i äkta tant-anda) när jag och F fortfarande bodde tillsammans. Hon skämdes alltför mycket för att handla med mig på ICA Maxi så jag fick handla och bära hem allt alldeles alene. Fast jag kan förstå, grönt hår är verkligen inte fagert. Så jag är imponerad av ditt resultat! Tjusigt
Jaha, du ska godkänna? haha. Är jag lilla jobbiga bruden kanske. Aja, inte helt i onödan, jag hann gå och bajsa emellan. (Du behöver inte ta med alla mina 542 inlägg om du inte vill)
Ingrid: Ja gud grönt har jag också haft, lite skiftningar åt mossahållet typ. Nicht so delikat. Tydligen var det ingen bra idé att färga över gula nyanser med askblond, saker man lär genom sina misstag.
Skicka en kommentar