Min karl

När henke skulle bli pappaledig var jag lite nervös för hur det skulle sluta. Jag bävade lite för att jag skulle behöva gnälla och tjata för att saker skulle flyta på här hemma när jag börjar jobba för fullt hus. Typ komma hem och bryta ihop över disk och tvätt... Jag visse ju att Henke är rätt så bra på att ta sitt ansvar här hemma jämfört med andra karlar, men hallå vad är det för måttstock?

Denna lilla ångest har jag självklart inte knystat om för Henke, tänkte ge honom en ärlig chans för en gångs skull. Och det är jag jävligt glad för att jag gjorde. My god! Är det någon som kan nomineras till årets bästa hemmafru så är det han. (och Hjalle) Tillsammans tvättare de minst en maskin per dag, sköter all disk (jag har inte rört disken på flera veckor), sorterar sopor och plockar undan, lagar storkok OCH bakar bröd. Jag tänkte första gången brödet bakats "jaja nu gör han det en gång och lever på det i flera månader" men icke. Det har bakats så att det funnits färskt bröd hemma varje dag nu. När jag kommer hem från jobbet kan jag hänga med hjalle tills han somnar och sedan har båda ledigt. (det är då jag går på promenad och sedan somnar - jippie)

Alla mina farhågor kan ju ta och slänga sig i väggen och det känns så jävla gött. Visst hade vi pratat om att fördela det såhär mellan den som arbetar och den som är hemma... men det är inte alltid som handlingen stämmer överens med orden.

Idag var jag tvungen att ge min sambo lite cred så jag sa något om vilken bra hemmafru han var, varpå henke började gapa om att jag var så insnöad på stereotyper... varför skulle inte en man kunna vara duktig på hemmasysslor? Min komplimang gick inte riktigt hem som den skulle kan man säga och jag får väl vacker erkänna att jag har tänkt i dumma banor.

Så det är väl ingen big deal att henke är en fena på att ta hand om barn och hem samtidigt, men jag är ändå så väldigt väldigt glad att det visade sig vara på det viset. Det gör mig till en mycket gladare sambo/mamma/människa.