Buhu

Jahapp så har man gråtit på jobbet igen! Vet inte riktigt vad det är med mig nu för tiden. Vet inte om jag ens vill veta. Men på min lunchrast hamnade jag och två kollegor i en liten diskussion eller nåt ditåt. Sedan vet jag inte vart det barkade hän men rätt som det var satt jag med tårar rinnande längs kinderna. Tja vad säger man... Det var glada tårar egentligen, efter en hel drös med fina ord, men ändå lite jobbigt. Jag har ju egentligen så väldigt svårt för det där med offentliga tårar. Men senaste halvåret verkar det som om min kropp är inne på en helt annan bana. Och den lyder då fan inte min hjärna.

Sedan fick jag massage av en annan kollega på jobbet, bara sådär. Och en hejdåkram av en annan. Får fundera lite på vad jag signalerar nu för tiden. Ser jag ut som jag håller på att falla isär? Lite schleten är jag kanske, men hallå - jag har mått värre. Det måste vara avsaknaden av mascara under denna förbannade pollensäsong som lurar folk...