Den senaste högstatustrenden hos mammor är att tävla om vem som lever i det mest jämställda förhållandet, kan man läsa lite här och var. (bland annat senaste numret av mama) Om jag förstår skriverierna rätt så är detta negativt eftersom det får den inte så jämställde mamman att känna sig misslyckad. Jag blir förbannad - såklart. Det finns jag vet inte hur många studier som visar att desto mer jämställt förhållande - desto lyckligare familj. Mindre deprimerade kvinnor och färre skilsmässor. Men vi som gör vårt bästa för att leva så får ogärna prata om det, då mår andra dåligt. Men jag vill att andra ska få veta att Henke har varit hemma lika mycket som mig, och att han fixar det! Det handlar inte om att jag vill skryta om hur fantastisk Henke är egentligen. Jag vill ju bara att kvinnor ska våga lämna ifrån sig till männen... och hur ska det nånsin bli av om man inte får berätta om hur bra det går. Vi kvinnor vill kanske gärna tro det, men vi är inte oumbärliga.
Jag och Henke har det absolut inte lätt, vi kämpar oss fram i detta. Vi är ju själva uppvuxna i traditionella könsroller och får många gånger slå knut på oss själva för att få det att bli bra. Vi måste älta hit och dit. Vi misslyckas och faller in i mönster. Vi pratar om det och försöker bli bättre. Men våran stora vinst och det som jag är övertygad kommer att få oss att fungera länge ihop är att vi förstår och uppskattar varandra mer och mer för varje diskussion. Det hade inte hänt om vi inte hade strävat efter jämställdhet.
Lever man efter traditionella roller och trivs som fisken finns det ju ingen anledning att känna sig illa berörd och misslyckad. Då lever man ju som man själv vill och är väldigt glad över det.
Om man däremot lever i en relation där man inte trivs med att behöva dra hela hemmalasset (plus jobb kanske?) så kanske man ska sluta se sig själv som ett offer och börja ställa krav. Man kan inte förändra någon annan utan att först börja med sig själv.
Jag tänker inte sluta prata om hur bra det går för Henke som hemmapappa, jag är nöjd över vad vi tillsammans försöker åstadkomma. Just nu inskolar Henke Hjalle på förskolan helt utan min inblandning och det går hur bra som helst. Varför skulle det inte göra det?
onsdag 4 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
fan fan fan. Jag VILL vara oumärlig.
Och jag tror att det är det som är det främsta problemet. Att kvinnor inte VILL lämna ifrån sig hemmet. För de har fostrats i att vara duktiga när de sköter ett hem.
Om mannen klarar det lika bra som jag, vad fan är jag då att ha liskom? Det ska ju vara MITT område, som jag är proffs och OUMBÄRLIG på. Men jag ska verkligen försöka tygla denna personlighetskris tills jag själv får barn. Jag är egentligen inte så jättehårt kvinnofostrad. pjuh.
Åh, fabulöst skrivet och väl rutet!
Den där debatten verkar ju vara lika sinnesjuk som när Metro blåste upp på löpsedlarna att "kvinnor bli sjuka av jämställdhet" (för att jämställdhet innebär att de MÅSTE ha ett förvärvsjobb plus allt hemmajobb som de förväntas göra, vilket gör att de klappar ihop och mår dåligt). Snacka om galen logik i det.
Heja Henke och du! Ni är mina förebilder.
åh tack cicci, precis vad jag behövde höra idag. igår skrek ytterligare en äldre dam på jobbet rakt ut när jag sa att jag hade en åttamånaders. aaaahhhhhh nääämen guuuud, ammar du inte? har du kunnat lösa allt det här med pappan??? hur trött blir man inte av att höra det? varför skulle det vara en problem att dela lika efter 7 och en halv månad?
Balle: Jag är inte helt orolig över dig balle. Du har iofs en övertro på dig själv men du är ju full av vettiga åsikter och ett litet ego. Och små egon verkar vara bättre på att kräva sin rätt.
Emma:Det känns hoppfullt att det finns folk där ute som faktiskt inser att det är en bra grej som alla vinner på det här med att dela lika. Det värsta är ändå att det främst är kvinnorna som verkar vara mest skeptiska. Det är väl som Charlotte skriver att många inte vill av de mest tragiska av anledningar... fy fy.
Jenny: Bara att skita hårt i alla kommentarer och känna sig lugn och trygg i att man gör det rätta valet för att få de bästa förutsättningarna att leva lyckliga ihop länge.
Skicka en kommentar