Plus och minus

Ett stort minus (jag måste ju börja med det negativa) med mitt nya liv som arbetare är att jag har blivit en idiot i trafiken igen. Det här med att ta sig från a till b i bil utan att bli fullkomligt vansinnig på andra tröga bilister förstår jag inte hur alla andra gör. Jag glider omkring i tron att jag kör felfritt, eller glider och glider... jag ser till att inte köra mer än 29km/h för fort för om haffa kommer vill jag klara mig undan med körkortet i behåll. Därför får jag nästan en utomkroppslig upplevelse när jag hamnar bakom nåt aber som på 100-väg ser till att ligga på goda 80km/h. Såklart när det är enkelfil och vajerräcke. Jag blir så vansinnig att jag sitter och fräser för mig själv bakom min ratt. Sedan försöker jag alltid få span på vem idioten är när jag sedan kör om, inte helt sällan en person över 50 och då tyvärr en person med mutta. Jag inser att jag är den med störst problem och att jag borde gå i trafikterapi... Ändå - jag blir så jävla arg.

På plussidan då. Jo det här med att arbeta för ju med sig att jag längtar nåt enormt till helgen, en känsla jag verkligen har saknat. Det ska bli så sköt med lite struktur och helgslappande nu snart. Jag njuter.