Att få tummen ur.

För en månad sedan skrev jag ett inlägg om att jag måste hitta ett arbete snarast. Nu har jag helt plötsligt bara en månad kvar till dess att AMSGöran kommer efter mig med blåslampan, rätt vad det är måste jag söka jobb på pressbyrån i Kiruna om jag inte skärper mig. För att svänga mig med ankeborg uttryck - Gulp!

Jag har två planer.

1. Ringa runt till lite boenden samt skolan och bjuda ut mig som slitochslängvikarie. Nackdelen är väl att inkomsten bli väldigt osäker från månad till månad. Fördelen är att jag med lite tur kan lägga upp min arbetstid som det passar oss. Typ jobba mycket helg $$$$$$$ och så är det ju nära hem.
   
2. Skicka in en ansökan till fängelset i Kalmar i hopp om ett vikariat där. Nackdelen är dels pendlingsavståndet men främst bristen på tåg mot Emmaboda kvällstid. Fördelen är att jag kanske kan få ett smakprov på om kriminalvården är något som skulle kunna passa min framtida (om triljoners år) karriär.
   

Jag har till på tisdag på mig att ta tag i alternativ nr.2 för då går ansökningstiden ut. Fyfyfy jag hatar verkligen att skriva ansökningar. Speciellt när jag inte riktigt vet va jag ger mig in på. Vad vet jag om att arbeta på fängelse egentligen? Skulle det vara ett arbete på en förskola så kan jag nog relativt enkelt ordbajsa mig till en intervju, men det här känns onekligen som en stor utmaning. Nej nu blev jag nervös.